- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
32

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Wilhelm Peterson-Berger. Några drag i hans tondiktning. Av Sten Beite

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sten Beite

I beslöjat vemodsstämda eller starkare
nyanser kunna sådana inåtvända och
jag-försjunkna tonfall märkas i körer som
Min hu (E. v. d. Recke), Balder är fallen
(Fröding), i sånger som Sorg
(Atterbom), Kut-Alkulub (Drachmann), i
pianodikterna I skymningen, Minnen, Vågor
mot stranden. De finnas i den genom sin
enkla storhet gripande Vest i fjellom och
i Vildmarken lockar, där en annan miljö
än den som förut åsyftats stämt sinnet till
harmoni på ett annat sätt -—•
vildmarks-enslighetens samklang med den egna
själsstämningen. Men framför allt äro de
bottentonerna i det musikdrama som intar en
central plats i tonsättarens hela alstring,
ett verk där hjältens starka
ensamhets-och främlingskänsla kommer honom att
göra våld på de mänskliga
samhörighetslagarna och där tragiken ligger i att han
ändå aldrig kan bli fri från sin längtan
efter vänskap och samhörighet med andra:
Arnljot.

När detta verk år 1900 påbörjades —
arbetet avslutades först åtta år senare —
var författaren-kompositören en några
och trettio års man med sin egentliga
mognads- och utvecklingsperiod bakom sig, en
tid rik på intryck och impulser, överhuvud
taget på förutsättningar för en tonskalds
daning.

Konstnären växte upp i ett hem som
icke endast skänkte honom en lycklig
barndom utan där även musik och poesi
voro välsedda gäster. Redan i barnaåren
vande han sig att umgås med dem som
med förtrogna vänner.

Den första bekantskapen förmedlades av
modern, Wilhelmina Berger, från vilken
han även särskilt ärvt de musikaliska
anlagen. Hon var dotter till lantmätaren
Fredrik Wilhelm Berger på Bälnäs vid
Stora Lee i Dalsland och hade själv fått
musikbegåvning i arv från far och farfar.
Den sistnämnde, Per Berger, var f. ö.
känd som kompositör till flera i släkten

fortlevande dansmelodier. Modern
medförde från barndomshemmet till sitt eget
hem både musiktraditioner och en rik fond
av minnen och skildringar av det glada
livet på Bälnäs, till vilka man förstår att
hennes äldste son, Wilhelm, med
begärlighet lyssnat. Han har nämnt härom i en
tidskriftsartikel om barndomsåren, där det
vidare heter: ». . . Mor satte sig ofta vid
pianot och spelte gamla kadriljer, polskor
och valser, som hon dansat efter som
flicka nere på Dal och Värmlandsnäs, fulla
av den Gösta B erlingsromantik, som
svävar över dessa nejder ...» Han stannade
också gärna och lyssnade då hon spelade
Beethovens Pathétique eller cissmoll-sonat,
och det blev av modern han fick sin första
undervisning i musik.

Även tonsättarens far, förste
lantmätaren Olof Peterson, var bördig från
Dalsland. Från honom har han ärvt ett påbrå
som spelat stor roll för den andliga
läggningen : lusten för bokliga studier och
särskilt kärlek till klassisk bildning. Fadern
hade, från sin första anställning vid 13 års
ålder som skrivbiträde hos sin blivande
svärfar, genom självstudier kunnat
avlägga studentexamen som privatist och
utbilda sig för det yrke han av praktiska
skäl valde. Men sitt intresse för studier
behöll han livet igenom och medförde på
sina resor alltid Homeros, Herodotos
m. fl. på originalspråket. Den dröm om
en lärd karriär, han i ungdomen hyst för
egen del, överflyttade han på den för sitt
goda läshuvuds skull tidigt och allmänt
beundrade sonen Wilhelm.

Denne föddes på gården Äskja i
Ullångers socken i Ångermanland den 27
februari 1867. Redan hösten 1869
flyttade emellertid familjen till Umeå och
några år senare till Burträsk, och till
trettioårsåldern förblev sedan Västerbotten
konstnärens hembygd.

Skolterminerna tillbragtes längre fram
i Umeå och ferierna i Burträsk. De om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free