Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
Fot. Almberg c? Preinitz.
Seen ti r En kvinna som vet vad hon vill.
Annie Käthi—Alice Eklund.
bak. I en operett fortares uteslutande
champagne, tyngre drycker passa ej.
Louis Verneuils och Alfred Grunvalds
pjäs En kvinna som vet vad hon vill med
musik av Os^ar Strauss hade dock så pass
litet musik, att man kunde förtära något kall
anka i jus på den intima måltid, som man
bör intaga innan paret går och lägger sig i
en sky av spetsar. Ja, kan ni hitta på något
trevligare själv? Ty man frågar sig med en
viss melankoli, om det icke finnes något
ännu roligare, då man skall söka det jordiska
livets högsta lycka. Här i pjäsen
förekommer även en andlig insats, offrets skönhet.
Modern överlämnar sitt sista eller kanske
man får säga sen? ".te svärmeri till dottern.
Modern, divan Manon Pavanini—fru Alice
Eklund, var så förtjusande, ej minst i sin
rösttimbre, så välklädd och bodde, tack vare
dekorationsmålaren Manne Runsten, så
storartat, att hon alltid förblev Venus victrix och
avskedade eller antog sina adonisar utan att
någon kunde komma med en anmärkning.
Hon hade en hel salong uteslutande fylld med
dylika, alla i frack och vit väst och som man
får hoppas med självknutna vita halsdukar.
Dessa herrars stora antal blev till heder för
modern. En ståtlig hekatomb av offerdjur,
tjurar och stutar, tänkte man. Åskådarna i
salongen skrattade hjärtlöst åt den sorgsna,
trånande skaran manfolk.
Januari 15.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
