Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - »L’Honneste Amitié». En studie kring några svenska kärleksbrev från stormaktstiden. Av Nils Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»L’ H o nn e s t e Arni ti fa
såsom den platonska kärleken, förklädd i
herdekostym. Men man får akta sig att
alltför mycket tynga på de platonska
inslagen i denna förfinade vänskapskonst,
vilket den franske litteraturhistorikern
Maurice Magendie nyligen framhållit i en
omsorgsfull och stimulerande avhandling:
»Du nouveau sur 1’Astrée», tryckt i Paris
1927, där han ur olika synpunkter
ingående analyserat d’Urfés verk och givit en
ytterst intressant freskomålning av den
samtida kulturhistoriska bakgrunden. Det
är i själva verket en ganska banal men
■—- för ali del —• ytterst mondän Platon
man i d’Urfés herderoman får göra
bekantskap med, och den franske
1600-tals-författaren betonar med den grekiske
tänkaren egentligen endast den rätta kärlekens
rent själsliga karaktär jämte dess evighet,
dess oföränderlighet. Han framställer den
som en bitterljuv, försynt, oerhört ödmjuk
och uppoffrande känsla, som kulminerar i
en undergiven kult av det tillbedda
föremålet. Denna kärlekens art giver åt
älskaren och hans uppträdande dess specifika
karaktär, av vars egenskaper Magendie
gjort följande koncisa sammanfattning,
som jag tillåter mig att här citera. Han
skriver: »La pureté des désirs, du moins
avant le mariage, la fidélité, la soumission,
1’adoration craintive, la volonté d’étre digne
de sa maitresse, sont des traits
tradition-nels du caractère de 1’amant.» D’Urfés
roman är emellertid icke endast en kodex
i den höviska kärlekens konst utan även
en handbok i belevenhet och god ton, och
det är framför allt till sin tids ohyfsade
och buffelaktiga junkrar han vänder sig
med sina lärdomar i »savoir aimer» och
»savoir vivre». Åt kvinnan har han endast
ett råd att giva: den minutiösa omsorgen
om egen heder och dygd. Hon är den
sköna obarmhärtiga, »la beile inhumaine»,
vars point d’honneur består i »la vertu
de sévérité». Hon kräver älskarens devota
dyrkan, men endast i trägen och trogen
uppvaktan, i hjältedåd och krigar bragder
får han bevisa henne sin kärlek och
obrottsliga tillgivenhet, ty den preciöse
älskaren är trots sina Celadonattityder
och sina pastor fido-poser icke blott
kavaljer utan även riddare, som med
värjan i hand kämpar till sin dams
berömmelse och ära.
För preciositeten blev kärlekens land ett
underfullt rike att söka genomtränga och
genomforska, och i mademoiselle de
Scu-dérys salong roade man sig med att
topografiskt framställa detta »Pays de
Tendre». Vid gränsen ligger staden
»Nou-velle amitié» och därifrån leda vägarna
till städerna »Tendre sur Estime», »Tendre
sur Reconnaissance» och »Tendre sur
In-clination», där den sköna väntar älskaren,
om han på ett fullgott sätt kunnat
passera de byar, som ligga i hans väg på resan
till dessa orter. För att nå dem kan han
taga vägen över »Grand esprit», »Ioli
Vers», »Billet gallant», »Billet doux»,
»Sincerité» etc., eller över »Complaisance»,
»Soumission», »Petits Soins»,
»Assidui-té», o. s. v., eller fara lugnt och bekvämt
längs floden »Inclination». Men han kan
ock gå vilse och hamna i »Lac
DTndiff-erence» eller i »Mer DTnimitié» eller fara
för långt och nå stranden av »La Mer
Dangereuse», bortom vilket »Terres
In-connues», de obehärskade passionernas
outforskade rike skymtar vid horisonten,
ett rike med vilket de preciösa damerna
och kavaljererna icke sysselsatte sig, då
det låg utom den höviska kärlekens
landamären.
Det var troligen någon torftig form av
detta preciösa galanteri som fru Kerstin
Uggla fick göra bekantskap med i
Stockholm 1652, ty det skulle dröja länge
innan den svenske stormakts junkern helt
kunde tillägna sig den franske kavaljerens
salongsmässiga elegans och fullt växa in
i de utspekulerade föreställningar, som äro
betecknande för preciositetens anda.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
