Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar H a r r i e
sar kring den oförbluffade frun från
Broköping — de kämpande makterna
förmänskligas i paret Black, de kvickögda och
skarpsinniga internationella resenärerna med anor
från Jerusalem, och i nationalismens och
våldsromantikens valkyria, den isigt
storslagna mrs Bertram Roden. Men den
väsentliga upplevelsen heter mr Macmaster, som
stammar från Nya England och till yrket
är pastilj fabrikant. Han har själv skapat sin
karriär och sin förmögenhet; han har sociala
väninnor och har grundat ett barnhem; han
har aldrig glömt vad hans dyrkade mor
lärde honom: religion, vackert uttal,
ridderlighet. I dagens Europa är ban barnsligt
bortkommen och verkar atavism; men han
uppfyller noggrannt de plikter att bilda sig som
rundresans schema ålägger honom. Han blir
mannen vid fru Halls sida: hon
genomskådar honom, roas av honom och älskar honom.
På sista sidan lämnas frågan öppen, hur hon
skall bete sig om hon tvingas välja mellan
mr Macmaster och hr Karlson i Bjurnäs.
Men mr Macmaster har då redan gjort
underverk. Det gamla agget har smält ner, och
stängslet mellan mor och dotter har fallit.
Karin Halls hjärta är öppnat igen — öppet
också för upplevelser som ligga långt
utanför och ovanför mr Macmasters begränsning:
det blir naturligt för henne att i brev till
honom berätta om sitt möte med Juan de la
Cruz’ förkunnelse om den himmelska
kärleken. Ty visst är Macmaster enfaldig, men
som helgonet är det, i hjärtats oskuld och
renhet; och visst är han inskränkt, men inom
och i kraft av sin begränsning har han nått
till den högsta förfining. Han är, för Karin
Hall och för Elin Wägner, en uppenbarelse
— 1800-talets idealbildning inkarnerad i en
karaktär. Och boken har blivit en
kärleksförklaring till detta 1800-tal — det
förgångna, förnekade och försmädade. Detta
betyder ingalunda att Elin Wägner skulle ha
blivit reaktionär. Den befriade Karin Hall
tvekar inte ett ögonblick om att hennes plats
i tidens arbete är vid Vega Dysters sida —
och ser man närmare på henne, märker man
också frändskapstycket mellan två systrar med
olika kulör på samma resoluta temperament
och samma förpliktande tradition. Men för
Elin Wägner är det angeläget att inte låta
sig gripas av offensivpsykosen: detta vore
djupast sett förräderi, ty det skulle vara att
övergå till våldsromantikens egen sinnesart,
och om bägge härarna voro besatta av den,
bleve striden bara ett meningslöst krig bland
de många andra. Det märkliga med denna
författarinna är att hon vägrar att låta sig
duperas av sin egen ideologi: hon vill kunna
när som helst granska den med klara ögon
och konstatera vanskligheterna vid dess ti 11—
lämpning i mänskligt material med aningen
av ett småleende. Och å andra sidan vill och
kan hon inte undvara kontakten med vett och
mänsklighet i deras föregående, mer eller
mindre skröpliga manifestationer histor.ien
igenom. Hon måste älska Macmaster, och hon
kan genomskåda Karin Hall — utan att slåss
sämre för det. Det är en ganska sällsynt
princip för idealbildning och karaktärsbygge.
Somliga kalla den vishet.
Rättvisa, självbehärskning, tapperhet,
vishet. Orden förefalla märkvärdigt bekanta. Det
är ett lekverk att uppvisa, hur de fyra
kardinaldygderna fixerats i den grekiska
kulturkretsen utifrån allsköns primitiva och
super-stitiösa föreställningar. Det går också lätt att
demonstrera hur de fyra idealen var för sig
och tillsammantagna representera hämningar
som samhälleliga tvångsorganisationer
tiderna igenom med växlande motiveringar och
tolkningar sökt ålägga dem tvånget rådde på
—• material till tvångströjor av karaktär,
avsedda att krängas över bångstyrig mänsklig
dynamis. I och genom alla fyra
värderingarna vill der Geist tyrannisera dubbelväsendet
Seele och Blut — för att citera
nationalsocialistisk filosofi. Kanhända är det endast fråga
om tvångsföreställningar. I så fall äro dë
svåra att bli kvitt. Så länge de envisas att
komma igen som ledmotiv för goda diktares
människotolkning och människovärdering, är
i varje fall inte det avgörande ordet sagt i
karaktärsproblemet.
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
