Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Operans spelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman G Lim stedt
Harald André.
Jon-And syntes också ha komponerat sitt
rådhustorg i närmaste samförstånd med
regissören. Den andra höjdpunkten var
prinsessans drömsyn av den till
avrättningsplatsen framskridande processionen och av sitt
dödsögonblick; det spöklikt suggestiva i
denna seen som borde fått förbli pantomim bröts
endast när prinsessan, i motsats till några
av Martin och upprorsledaren talade repliker,
började sjunga och gjorde detta i alldeles
samma ton som i vaket tillstånd.
Den av Nils Grevillius med vanlig
precision och väl mer än vanlig entusiasm
dirigerade föreställningen var alltigenom jämn
och väl förberedd. Det vokalt bäst
tillgodosedda partiet var Jussi Björlings som
bödelssonen, och den unge tenoren, som dessutom
gjort sceniska framsteg, försummade ej att
briljera med både smältande och smattrande
välljud. Självskriven som sagoprinsessan var
Helga Görlin, och bland övriga framställare
voro Léon Björker som en hertig med sonort
klingande bas, Joel Berglund, Karin
Rudkvist (slinkan Ursel), Brita Ewert och Simon
Edwardsen.
Scenariot till baletten Gudinnornas strid,
vars premiär ägde rum i mitten av februari,
har författats av en dansk journalist, Viggo
Cavling. Uppslaget har onekligen något av
dansk vittighet. Det har uppstått stort
bryderi uppe i Olympen. Vem skall
tillerkännas priset för sin dans: Venus som
förvridit huvudet på några av gudarna eller
Terpsikore som sitt namn likmätigt leder en
av amoriner rekryterad balettskola och
sättes främst av muserna? Båda gudinnorna
visa sig i hög grad purkna, när Apollo står
där tvekande med sin segerkrans. Då svävar
fram en ballong vars inskrift gör reklam för
den internationella danstävlingen på
Chicagoutställningen 1933. Detta betraktas som en
ödets fingervisning, och gudarna draga ned
till jorden för att låta människorna avgöra
gudinnornas strid.
Andra akten är så förlagd till en modern
music-hall där olika länders representanter
i en följd sketcher tävla inför en i
förgrunden placerad jury. »Det här är som på
Coli-seum i London», hörde jag någon säga
under denna del av baletten. Det var kanske
en riktig reflexion som dock — särskilt som
vi här hemma ej äga någon motsvarighet
till nämnda etablissemang — ej förtog nöjet
av den varietémässigt omväxlande, men
konstnärligt kvalificerade underhållningen.
Nå, omsider infinner sig också
gudaskaran, och i moderna dräkter dansas sedan
moderna danser av gudinnorna, som också
här nere vålla schism mellan de manliga och
kvinnliga bedömarna. Nu löses dock tvisten
i godo genom att Venus frivilligt avstår
kransen till Terpsikore. På ett moln stiga
sedan gudarna åter upp till Olympen.
Av danskt ursprung var även musiken,
komponerad av Emil Reesen, Scalarevyns
förutvarande kapellmästare, som väl ej visar
någon egentlig originalitet, men har gjort
sin sak fyndigt och smakfullt. Sistnämnda
epitet kunde också användas om
dekorationer och dräkter, lånade från Det kgl. Teater
i Köpenhamn, vars succésprogram nu blev
ett sådant även i Stockholm.
Koreografi och regi voro av Harald
Lander, balettmästare vid den nämnda
Köpenhamnsscenen. Hans införskrivande behövde
ej betraktas som något misstroendevotum mot
Stockholmsoperans egen balettmästare, utan
lär ha berott på danska vederbörandes önskan
att ordna framförandet helt under egen egid.
Gästen hade ytterligare eggat teaterns för
ögonblicket särskilt lyckligt utrustade
balettkår till utmärkta prestationer. Särskilt
kunde han tillskriva sig äran av att ha upptäckt
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
