Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Drottning Kristina som karaktärspsykolog och moralist. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Ny man
se dagen, ifall krönta huvuden befatta
sig med vittra uppgifter . . .
Ironien kan i bägge fallen vara befogad.
För drottning Kristinas del är den det ej.
Fastän hon skriver på franska, är hon
sitt århundrades förnämsta svenska
sentens- och maximförfattarinna, en ej
ovärdig lärjunge till Pascal och La
Rochefoucauld. Hennes båda posthuma
tänkeböc-ker, »L’ouvrage du loisir» och »Les
sentiments», tillkomna under hennes sista
årtionde i Rom, rymma ting som förtjäna
att bli klassiska i svensk litteratur.
Beslutsamt fattar drottningen här i sikte det
väsentligt mänskliga, och ej få av hennes
iakttagelser och moraliska reflexioner äga
det allmängiltigas klarhet och aplomb. Det
är stor europeisk horisont över hennes
betraktelser.
De ämnen, som därvid fånga hennes
eftertanke, äro utomordentligt
kaleidosko-piska. Filosofiska och ofilosofiska,
religiösa och profana växla i raskaste följd. Än
överväger Kristina det omstridda
förhållandet mellan kropp och själ och uttalar
sig fördomsfritt om passionerna och deras
livsvärde; än åter söker hon utreda
uppriktigheten och dess trångmål i livet eller
utstakar förställningens och
förtegenhetens vällovliga gränser. Ofta begrundar
hon kärleken och fäller drastiska ord om
äktenskapet. Lika ofta ironiserar hon över
bigotteriet, som hon piskar med salt. Fint
eftertänker hon konsten att rätt straffa
och rätt belöna eller analyserar smickret
och dess moraliska följder. I ett par
tänkespråk berör hon kort och väsentligt det
löjligas problem. Gärna uttalar sig
ex-drottningen slutligen om furstar och
fursteplikter eller moraliserar över kriget som
den stränge folkfostraren — ända ned till
duellväsendet, vartill hon är förklarad
fiende, och kortspelet, som hon likaledes
fördömer: karakteristiskt nog ej
därför att man tappar pengar utan därför att
man tappar tid på det (Sentiments nr 290).
En kvinna i Kristinas ställning och med
hennes lysande egenskaper måste redan
tidigt och till övermått fått erfara smickret
i både dess finare och grövre former.
Man tänke sig henne blott sådan hon
framstår på David Becks bekanta tavla på
Frederiksborg, med den hermelinsbrämade
manteln över sina axlar och de lösta
korkskruvslockarna fritt ringlande på halsen;
eller sådan Bourdon målar henne, året
före hennes tronavsägelse, i festlig pose
högst på hästryggen, med lyftat ridspö
och jaktfalken flyktfärdig bakom sig, följd
av page och hundkoppel, halvt amazon,
halvt valkyria, eldig och föraktfull på en
gång: vilka hekatomber av ärliga och
oärliga komplimanger måste icke denna
kvinnliga suverän fått mottaga!
Smickrets psykologi utgör i själva
verket också ett omtyckt ämne för den
tillbakablickande ex-drottningens eftertanke.
Hon har sett rakt igenom dess bländverk.
Därför känner hon icke blott smickrets
lätt uppdagade avigsida utan efterforskar
också dess mera förborgade, ofta
välgörande verkningar. Ty sådana finnas. Det
kommer blott an på, vilka man smickrar.
Kristina nedskriver en gång de kloka och
skarpsynta orden: »Smickret är icke så
farligt som man föreställer sig. I stället
för att alstra fåfänga, kommer det dem,
för vilka man upptänder ett oförtjänt
rökoffer; att blygas, och ofta inger det
föresatsen att förtjäna det» (Sentiments nr
87). Ur smicker kan födas skamkänsla i
vissa fall. Det finnes också vissa
naturliga gränser, vilka smickret icke kan
överskrida. I »L’ouvrage» nr 338 anmärker
hon: »Vilka ansträngningar smickret än
gör, skulle det aldrig mäkta förskaffa dem
ära, som ej förtjäna sådan.» Ej ens de
smickrade själva läte härvid föra sig
bakom ljuset. Anders Säf ström, Kristinas
svenske översättare, återger på sin
1700-talssvenska en av drottningens sentenser i
ämnet så: »Smickran kan aldrig inbilla.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
