Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Bauer
i tunna färger: han var rädd att förlora
sin linje.
Men det fanns en annan konstnär vars
verk redan dessa år ristat outplånliga spår
i John Bauers konst. Det var Albert
Engström. Redan i barndomen var John
Bauer road av ritning — hans första
bevarade försök gjordes i treårsåldern. Hans
skolböcker äro fullklottrade av gubbar,
hämtade än ur verkligheten, än ur Albert
Engströms örtagård. Genomgår man den
unge konstnärens tidigaste skisser,
särskilt dem från tiden före akademivistelsen,
möter man icke blott en särpräglad smak
med inriktning på det för småländsk
natur utmärkande, utan ock åtskilligt av det
som är den Engströmska konstens
specialitet. Likheten beror icke blott på den
yngres beroende av den äldre, utan
framför allt på att båda sugit kraft ur samma
källsprång. Engström står det primitiva,
oförfalskade, burleska närmare än Bauer
med hans mera romantiskt betonade,
förfinade konstnärliga uppfattning. Den
senares verk ha också redan från början en
strävan till monumentalitet som Engströms
sakna. Men överensstämmelserna äro dock
påfallande. Här möttes två genuina
smålänningar, ty även Bauers konstnärsskap
präglas i hög grad av hans egenart som
smålänning. Ett hurtigt uteliv med långa
promenader och skidturer genom skogarna
kring Jönköping och Mullsjö hade tidigt
öppnat hans blick för naturen. Den blev
hans livs stora inspirationskälla, och i den
sökte han också vila och tröst i livets
besvärligheter. Han blev vaken för den, och
han såg människorna i samband med
naturen. Hans snabbt utkastade
porträttskisser i tusch och blyerts visa, att han
gärna såg sina jägare, torpare och original
i en grotesk förstoring och förenkling,
som förebådar hans trollgubbar.
Också en litterär påverkan gjorde sig
gällande. Bauer ägde en bok, som han vid
denna tid med påfallande iver studerade.
Modellstudie från
akademitiden. 1902.
Det var Hyltén-Cavallius’ Wärend och
Wirdarna. Man behöver inte bläddra
länge i denna den småländska mystikens
heliga skrift för att finna att Bauer öst
ur dess skatter så som endast en med dess
författare befryndad själ kan göra det.
Man återfinner också i detta verks
planscher icke blott konstnärens ofta
återgivna tovastuga — i verkligheten kom den
sedan att stå i Jönköpings stadspark —
utan ock ett flertal liknande föremål.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
