Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - John Bauer. En studie i hans utveckling. Av Harald Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Schiller
Förslag till dekorativ målning i vigselrummet i
Stockholms rådhus. / g / ‡.
gömmorna ej hyste några troil och
prinsessor. Intresset för naturens återgivande
var det primära; sagogestaltandet det
sekundära. På en av dessa dukar tillmålades
sedermera troll.
Den del av John Bauers konst, som här
behandlats, lever sitt liv helt oberoende
av den text den skall illustrera, ja, när
man fördjupar sig i bilden, finner man
sedan ofta sagorna skäligen obehövliga
och fadda. Det är belysande för
konstverkens tillkomstsätt, att Bauer endast
åtog sig sådana sagor, som han själv fann
fängslande. Ibland var det han själv, som
gav författaren en impuls till en saga, som
denne sedan fick utforma efter
konstnärens intentioner.–-
Redan tidigt spårar man i Bauers konst
en dragning till det monumentala. Flera
av sagobilderna kunna mycket väl tänkas
som utkast till scendekorationer eller
monumentalmålningar. Det råder intet tvivel
om att Bauer i sig bar intentioner av
större mått. Hans strävan och önskan var
att övergå från miniatyrkonsten till
monumentalmåleriet. Men med den
kännedom han ägde om vad en dylik omändring
krävde, förberedde han den med yttersta
noggrannhet och omsorg. Han hann blott
utföra tvenne verk: »Den helige Martin»
i Nyköpings Odd Fellow-hus samt »Freja»
i Karlskrona flickläroverk. Båda ha i
egenskap av första försök på området att
uppvisa obestridliga förtjänster. Man kan
kalla dem försök att i jätteformat omsätta
den intima sagobilden. Men de äro mer
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
