Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N i l s -G stav H a h l
höga och krävande — ehuru i fattig,
förtvinad form — i den känsla han sedan
skulle hylla högst: moderskärleken . . .
Kritiken i hemlandet fann den
naturalistiska kärvheten ointressant och varnade
herr Gallén att inte förblanda det sanna
med det fula och förfalla i bisarreri. I
själva verket åstadkom han en fullständig
omvälvning genom att ersätta den äldre
finländska folklivskonstens anekdoter med
denna totala händelselöshet, där
karaktärsinnehållet var allt — ett värde som man
den gången ännu inte hade mycket till
övers för. Detta var i alla fall den
historiska betydelsen hos en målning som
Middagsvila, vilken bara visade en mörk
bastuinteriör med några segt sovande kroppar.
Glädjelös, monoton, såsom arbetsdagen är
det året runt för ödetorparen.
Man kan fråga sig om det sociala eller
patriotiska patos, som man frestas indikta
i dessa målningar, någonsin varit levande
hos deras skapare. I deras stränga
saklighet finns bara djup kännedom om det som
skildras, men intet som tyder på agitation:
det är en ny psykologisk objektivitet med
personlig färgning i det inspirerade
uttrycket. En naken karghet, en storhet utan
åtbörder som fängslar, griper och slutligen
värmer mitt i framställningens
obarmhärtiga skarpsyn. Någon känsloståndpunkt får
man inte omedelbart tag på, och ändå
känner man att där bortom tankens
räckvidd lever en kärlek till denna natur och
detta folk, vilken inte låter sig fångas i
ord.
Ingen av de olycksprofeterande
kritikerna kunde förutse hur snabbt deras
spådomar skulle komma på skam. Faran
av en maniererad och förtunnad
naturalism hotade nämligen aldrig Gallén, ty
han avsvor sig naturalismen innan denna
börjat röja dekadenssymptom. Han
utvecklade sig snabbt till en veritabel
parisbohem, som i dygntal diskuterade
metafysik med sina stallbröder, främst med
norrmannen Dörnberger — »en likadan
vilde som han själv», skrev Albert
Edelfelt, vilken med den måttfulla
civilisationstypens motvilja såg det vidlyftiga
filosoferandet inkräkta på de båda rabulisternas
målarintresse. I bohemkretsarnas
nyhetsjäkt fanns det något som starkt
appellerade till besläktade anlag hos Gallén, något
som gjorde hans öra känsligt för surret
av nya slagord över boulevardernas
kaféterrasser. När symbolismen kom i svang i
Paris, när Sar Péladan dök upp och Rose
& Croix-mysticismen fångade proselyter,
då hörde Gallén nog inte till de
svårom-vända. Så pass tidigt som 1888 målade
han en bild kallad Till dödsriket,
föreställande en halvnaken yngling med
helgongloria, vid vars fötter penningar och en
krönt dödskalle vila som förgänglighetens
sinnebilder. Bilden var ett järtecken som
förebådade en hel symbolistisk riktning i
Galléns konst, om den också under några
år förblev ensamstående bland hans verk.
Men den efterföljdes omedelbart av det
första arbetet ur en motivkrets som
skulle komma att behärska det vidaste området
av hans skapande, nämligen triptyken över
Aino-myten ur det finska nationaleposet
Kalevala.
Mystik och myt — en skickelsediger
konstellation! I dess tecken ingick Galléns
mannaålder, genom dessa två sfärer
löpte räckan av hans rikaste arbetsår.
Under den svåra tillblivelsekampen avsade
han sig människors gemenskap för en
flerårig isolering i Finlands ödemarker.
Det gåtfulla och onåbara snärjde och drog
honom i allt vidare kretsar ut mot
medvetandets gränser, mot synteser av liv och
död, av forntidssaga och levande
mänskliga lidelser.
«
»Grått som leran och enformigt som ett
hamprep» blev honom livet då han suttit
för länge i ödebygdernas ensamhet. Så
gick det alltid. Han krävde kontraster och
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
