Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två Gotlandsmotiv. Av Fredrik Vetterlund - Under bygatans lövvalv - Ödestugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ OOTLANDSMOTIV
Av FREDRIK VETTERLUND
Under bygatans lövvalv.
Åter, åter skall livet ge
lyckliga sommardagar.
Lövfriskt sus,
spelande ljus
och den mörkblåa rymdens rus
— ack, så litet förjagar
det som hemligt gör själen ve,
våndas i djupet och klagar.
Ödes tuga n.
Nu faller middagsljuset med en sällsam ro
på den kritvita vägen
där ödestugan står
och fönstren gapa tomma sedan hundra år
— för ödehedens väsenlösa ande ett bo.
Förvildad trädgård susar dock, men sommaren ler
åt dess bortglömda sägen.
Härinne är det skönt,
kring stormblåsta äppleträd är bladfriskt och grönt,
och i det blanka gräset jag lutar mig ner.
. .. Tills vit och rofull dager kring vägen bredvid
ger kropp och ger hållning
åt det som ingen vet:
Jag ser de döda släkten, vilkas livseld brann het
på denna stenigt magra jord i seklernas tid.
. . . Men solen omärkt glidit, och omärkt borta är
dess vita förtrollning,
och synerna rinna isär.
I friskt förvildad trädgård jag lutat mig ned,
och ödeheden utanför är ändlöshet och fred.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
