Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Martin Persson Nilsson. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin Persson Nilsson
visades, hur de primitiva folkens ord för
»själ» helt enkelt beteckna den mer eller
mindre skugglika minnesbilden av levande
eller döda varelser och ting, respektive
sådana föreställningsgrupper som ge
omedelbara associationer till »själens» ägare;
det evident riktiga påpekandet gör
omedelbart rent hus med en vildvuxen
djungel av teorier och skenproblemer.
Emellertid hade under tiden hans
arbetsområde vidgats oerhört, och åt andra håll.
Sedan han 1909 blivit Lundauniversitetets
förste ordinarie professor i klassisk
fornkunskap och antikens historia, ryckte
historieforskningen i trängre mening närmare
centrum av hans intressekrets — i
samband med självpålagda
undervisningsplikter, särskilt den stränga och nyttiga
obligatoriska kurs i antikens historia, som nu
har blivit en fast institution vid alla
rikets humanistiska fakulteter.
Direkt ur föreläsningarna i denna kurs
ha framgått de bägge banden om Hellas
och Rom i »Norstedts Världshistoria» (av
1928 och 1930). Det är bistra läroböcker,
hårt packade med fakta och data, — men
även med synpunkter och helhetsvyer som
kanske undgå mången under lektyrens
möda: så klargöres det exempelvis med
mycken finhet, hur kulturens olika
livsyttringar i det stora seklets Athen gruppera
sig kring stadsstatens samhällsmedvetande.
Med livligare intresse tog den stora svenska
allmänheten emot det sprudlande rika
verket Den romerska kejsartiden, som utkom
i två band 1921: vad man valde ut åt sig
av ali rikedomen torde ha varit de djärva
och omstridda experimenten att tolka det
ekonomiska händelseförloppet i
Diocletianus’ imperium i belysning av den svenska
kristidens erfarenheter och att
tillgodogöra sig den aktuella
ärftlighetsforskningen för analysen av de faktorer som
kunnat medverka vid den romerska
medelhavsvärldens sönderfall. Den vakna
uppfattningen och exploateringen av konkreta,
näraliggande verkligheter är här återigen
lika påfallande som de snabba och djärva
kombinationerna och bondesonens känsla
för ättens helgd och betydelse.
Men för dessa stort tilltagna
sammanfattande arbeten har man icke lov att glömma
det kanske viktigaste — den nästan
oöverskådliga grödan av specialavhandlingar
runt om i tidskrifterna, som Martin P.
Nilssons forskning under årens lopp
avkastat; en samlad upplaga av »Kleine
Schriften» vore i hans fall ovanligt livligt
av behovet påkallad. Två exempel, tagna
på måfå, torde räcka för att visa greppet
kring problemerna och den effekt på de
stora forskningsfälten som en
specialundersökning kan få. Den lilla avhandlingen
Studien zur Geschichte des alten Eftirus (i
Lunds Universitets Årsskrift 1909) gjorde
epok genom att i ett konkret fall
ådagalägga, hur en politisk korporation —- i
detta fall kung Pyrrhus’ dynasti —
kombinerar ihop en in i sagotiden gående
pseu-dotradition för att skapa en rättstitel åt
sina aktuella aspirationer; det har givit
uppslaget till vittgående rensningsarbeten
i det träskiga och brokiga gränsområdet
mellan mytologisk och historisk tradition.
En liknande blixtbelysning över stora
sammanhang ger den helt korta uppsatsen
Die Hoplitentaktik und das Staatswesen (i
»Klio» 1928). På600-talet f. Kr. genomlevde
de grekiska samhällena som bekant en
djupgående ekonomisk och social kris, som
gav till resultat att bördsadeln sjönk i
vanmakt och det rörliga kapitalets
folk-ryckte in i den politiska ledarställningen
under utvecklingen till demokrati via
diktaturer. Nu påvisar Martin P. Nilsson,
hur denna omvälvning står i nödvändig
växelverkan med en revolutionerande
nyhet i stridssätt och härväsen: utslaggivande
i fältslaget blir fr. o. m. denna tid den
fast slutna, strängt drillade, tungt
beväpnade infanteriformationen — där den
ofrälse medborgaren hade värnplikt —
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
