Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Strövtåg på klassiska ruinfält i nyare nordisk antiklitteratur. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
Relief från j o o-talets början på Konstantins triumfbåge
i Rom, framställande penningutdelning.
sträckte sig utomkring prakttorgens
skyddsmurar och förband gamla staden inom
kullarna och kejsarnas nya stad på Marsfältet.
Det är det romerska affärslivets osmyckade,
rakt på sak gående fasad.1 Jag har kommit
att börja min presentation av magister
L’Oranges bok med en — synnerligen lätt —
reservation på en punkt. Men det viktiga att
säga är att i den återuppståndna värld, som
jag här skisserat, ha vi i dag ej en bättre
vägvisare än L’Orange. I ett kapitel »Roms
ansikte» berör han det romerska
stadsplanearbetets gång och moderna kynne; här kan
bilden utfyllas genom Folke Arnanders
artikel i denna årgång av Ord och Bild. Men
perspektivet fördjupas bakåt. De äldre
skedena antydas och förbindas med ett lyckligt
grepp med tidstyper och profiler från
Augustus ända till de sena romare, vilkas porträtt
författaren studerat i sitt första stora
vetenskapliga specialarbete. Präktiga illustrationer
utfylla hans fängslande, livfullt fattade och
skrivna karakteristiker. Överhuvudtaget är
1 Jämför Ord och Bild 1930, sid. 177 med
illustrationer.
illustreringen av denna volym ypperlig från
första sidan till den sista. Den omfattar även
utmärkt funna sentida paralleller till den
romerska praktarkitekturen. Flur mycket mer
än rekonstruktioner ge ej dylika jämförelser,
om de göras väl som här. Och — som sagt
— dessa bilder och texten föra oss genom allt
nytt, som fanns att se 1932. Vi ställas inför de
republikanska templen på Piazza Argentina;
så följer en bred skildring av kejsarfora och
varuhusen, Trajanus’ ansikte blickar emot oss
i bild och verk. Mot dess rationella
planmässighet och stora symmetri ställes till slut ett
nyckfullt bizarreri, Caligulas lyxskepp på
Nemisjön. Dock framhäver L’Orange
alldeles riktigt, att även i det sistnämnda skönja
vi romarstatens fasta form. Det är dess
örlogsflottas båtbyggarkonst och teknik som
skapat de flytande lusthusen och
lyxkastel-len. Och det paradoxala har skett, att tid och
öden strukit av allt festens sken och lyxens
glans; skeppen tala bara
konstruktionshistoria och teknik, tala kejsartidslatin om
båtbyggnadskonst, ankaren, axialkullager o. s. v.
Ur konsthistorisk synpunkt har det väldiga
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
