Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Världen som ande. Av Hans Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världen som ande
att sinnesintrycken hos en sådan hade den
enda betydelsen att leverera vissa mer
eller mindre lust- och olustbetonade
incitament till vissa enkla animaliska
förrättningar. I en dylik situation försvinner
yttervärldsbegreppet; endast driften och
driftstillfredsställelsen, jagets behov och
jagets mättnad finns kvar. Det är
förståndet som skapar fattbar åskådning av
de råa sinnesintrycken; det är i och genom
förståndet som jag har ali kännedom om
min värld, och man kan vara säker på att
aldrig få uppleva den dag, då det visas att
förståndet är en kroppsdel, ett materiellt
föremål enligt den populära
föreställningen om sådana.
Sinnesintryckens brokiga ström skulle
vara fullkomligt meningslös och för alla andra
sidor av vårt väsen än det animaliska
driftlivet fullkomligt värdelös, om vi icke som
vår tillvaros menings- och värdeskapande
kraft ägde behovet och förmågan att
bakom intrycken söka verkande orsaker och
att förlägga dessa orsaker till ett område,
som inom det medvetnas värld
ställes i kontradiktorisk motsats till det
förnimmande jaget självt. Den värld,
som varoch en av oss känner,
är byggd av hans eget
förstånd och existerar endast i
hans egen föreställning.
Världsalltet är ett hj ärn fenomen, säger
Schopenhauer, och om han inte har
alldeles rätt i sitt påstående, så ligger felet
däri, att han inte har gått långt nog.
Hjärnan är en sak, om vilken vi ha nästan lika
medelbar och lika otillförlitlig kännedom
som om de anagalaktiska nebulosorna, och
»hjärnfenomenen» äro endast skuggbilder
mot inbillningens bakgrund av det enda
vi känna: våra sinnesintryck, känslor,
viljeakter och tankar. Riktigare och
sannare än den citerade punkten ur
Schopenhauers filosofi äro de åtta små enkla
och storslagna raderna ur J. P.
Jacobsens dikter:
I Rummet det vældige vugges
vor Jord som paa Havet et Blad,
og jeg er et Støvgran, der glimter
»Gud» vèd i Lyset af hvad ?
Og dog er det hele Solsystem,
der vugges i Æthrens Bad,
en Krusning i mine Tankers Hav,
kun lille, og kruset af hvad ?
Inte bara vintergator och solsystem utan
också allt annat i världen, också de
alldagligaste och mest välkända ting existera
på samma sätt endast i och genom den
enskildes föreställning. Det vore
meningslöst att fördenskull bestrida
»verklighetens» verklighet. Den ä r verklig,
förkrossande verklig, hemsk och ljuvlig, full av
sorg och glädje, plikter och bekymmer.
När mitt första koncept i detta ämne för
många år sedan formulerades, lämnade jag
på denna punkt av framställningen en liten
lista på några av de erfarenheter, som ha
skänkt mig personligen hemkänsla i världen
och förtrolighet med den. Några år senare
utsände Sten Selander sin diktcykel »En
dag», och sedan dess kan jag inte sätta
vissa av mina egna ord på tryck, ty de
skulle se ut som ett plagiat av hans:
Jag fick oändligt mycket som var värt
att fylla sinnet med och hålla kärt:
ett skidspårs blåa båge över snön;
koltrastar; skummets salta smak, när sjön
slår över däcket; hundar; stora träd;
böcker och blommor; morgonsol på späd,
nymorgnad grönska; gammalt tunt porslin ;
lågmälta samtal med en vän; rött vin;
septemberhimlar, klarnande mot höst;
min pojkes ljusa hår; min hustrus röst;
och mycket annat.
Men som slaget hö
ska detta dö den dag då jag ska dö.
Diktaren har anfört portern pro toto, och
envar kan för egen del göra listan över
tillvarons glädjeämnen så lång han vill.
Man kan minnas med tacksamhet, att man
har fått kraft att arbeta och vilja att
tänka, blivit delaktig av kloka mäns
visdomsord och goda kvinnors mildhet, fått
fiender att försvara sig mot och svårig-
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
