- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiotredje årgången. 1934 /
597

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svensk sk ön litterat u r i F i n land

Över Erik Kihlmans högresta gestalt med
den tunga pannan och den kraftigt skurna
hakan stod det en anda av oböjlig energi och
en rank livsvilja, en anda som var fri från
småsinne och futtiga beräkningar. Han älskade
dikten i alla dess uppenbarelseformer,
antingen den följde den gamla tradition, som
betecknar kungsvägen i Finlands svenska
diktning, eller sökte sig in på de
modernistiska experimentens nyckfulla stigar. Det
enda han icke kunde tåla var det tvetydiga,
det moraliskt eller estetiskt oäkta. På grund
av sin frihet från dogmatism var han omtyckt
och gärna sedd i alla läger. Han hade en
outtömlig arbetsförmåga och en stor lätthet
att skriva; han övervann snart den tyngd,
som vidlådde stilen i hans allra första arbeten,
och hans senaste verk äro formellt glänsande.

Nu är detta instrument slaget i spillror.
De sista klangerna från detsamma blevo de
dikter Erik Kihlman översatte för »Finsk
dikt i svensk tolkning»: översättningar, som
visa att han även var ett stycke av en poet.
Hur skulle han annars kunnat vara den
utmärkta kritiker och tolkare av dikten han var?

Under sin korta författarbana hann Erik
Kihlman med följande större arbeten: »Ur
Ibsendramatikens idéhistoria» (1921), »Karl
August Tavaststjernås diktning)) (1926), en
essaysamling »Svensk nutidsdikt i Finland»
(1928) och biografin över Mikael Lybeck
(1932). Dessutom publicerade han ett stort
antal essayer och kritiker i Nya Argus, som vars
redaktionssekreterare han var verksam ända
till sin död.

De äldre av de finlandssvenska diktarna
ha tigit under den sista tiden — det vill säga
som diktare. Jacob Tegengren har utgivit en
samling meditationer »Kämpande tanke» och
Emil Zilliacus sin utsökta essaysamling »Lans
och lyra». Skönlitterära originalverk ha
publicerats endast av Arvid Mörne och
Bertel Gripenberg. För den sistnämndes
vidkommande är det dock bara fråga om en
bondpermission från den stränga
tjänstgöringen hos sånggudinnorna; Gripenberg har
mitt under sin lyriska renässans roat sig med
att utge en prosabok Spökjägaren, en samling
underhållande äventyrsberättelser, en smula i
stil med Edgar Allan Poe, som Gripenberg
översatt till svenska. En likhet med Poe kan
också spåras däri, att dessa berättelser liksom
Poes äro skapelser av en hektisk fantasi — en
del av dem grunda sig direkt på drömmar, be-

E r i k K i h l m a n.

rättar författaren. Huvudvikten är i
novellerna lagd på den spännande intrigen, och
psykologin behandlas mera summariskt; även
denna bok utgör sålunda ett vittnesbörd om
Gripenbergs dyrkan av de djärva dåden, de
enkla manliga känslorna och hans förakt för
allt knåpande med subtila psykologiska
distinktioner.

Arvid Mörnes nya diktsamling Under
vintergatan betecknar liksom de närmast
föregående en fortsättning på det skede av
sökande och oro, som inleddes av diktsamlingen
med det karakteristiska namnet »Vandringen
och vägen» av år 1924. Mörne är en starkt
aktiv natur, men han har mist sin optimistiska
tro på de tvenne ting, som länge inspirerat
hans strävan och hans dikt: arbetarklassens
sociala problem och svenskhetsfrågan. Han
längtar efter en ny tro, och han närmar sig
kristendomen, men det stannar vid behovet
att tro, han blir icke delaktig av den
gudomliga nåd, varigenom den nya människan födes
inom den gamla. Han kallar sina följande
diktböcker »Mörkret och lågan»,
»Morgonstjärnan», »Den förborgade källan» och »Det
ringer kväll», men dessa namn, vilka stå så
nära allmänt använda kristna symboler, ha
ingen direkt dylik syftning; ljuset,
morgonstjärnan, källan och klockklangen är bara

597

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1934/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free