Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Inför nyåret 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inför nyåret 1935
Häri kunna vi helt och hållet instämma.
Om tidningarna hava uppgifter som icke
tillkomma tidskrifterna — i främsta rummet
nyhetsförmedlingen — så äga å andra sidan
tidskrifterna sina uppgifter, som ligga vid
sidan om den dagliga pressens. Det mest
närliggande exemplet härpå kan den med detta
häfte avslutade årgången av Ord och Bild,
liksom de föregående, erbjuda. Även om en
del av bidragen skulle med nöje antagits till
införande i någon av våra stora dagliga
tidningar, ha likväl flertalet i sitt ämnesval, sitt
behandlingssätt och sitt omfång en karaktär
som förutsätter ett större fördjupande i
ämnet än vad flertalet av tidningsläsare ha
tid till. Tidningarna ha efterhand, med det
mäktiga stödet av den alltmer ökade
annonseringen, utvecklats till att vid sidan av
nyhetsförmedlingen och den politiska
ledar-uppgiften även inrikta sig på den andliga
kulturens och teknikens olika områden och
därtill skänka utrymme åt skönlitteratur,
hushållsangelägenheter, sport, moder och
skämt som tävla med vad de särskilt åt dessa
fack ägnade organen kunna erbjuda. Huru
dessa senare skola stå sig i konkurrensen
kunna vi lämna å sido. Det gäller här blott de
kulturellt inställda tidskrifternas vara eller icke
vara. Vad som minst rör kärnpunkten är
den av herr Johannes V. Jensen berörda
honorarfrågan. Om Ord och Bild nu på femte
decenniet kunnat upprätthålla förbindelserna
med de ansedda författare som i denna och
föregående årgångar medverkat, så beror
detta delvis därpå att vi kunnat erbjuda dem
en om ej riklig så dock skälig ersättning för
deras arbete, men minst lika mycket därpå
att de funnit den miljö som Ord och Bild
erbjuder vara den lämpligaste för deras
författarskap. De känna sig där hemmastadda,
eftersom omfång och framställningssätt mera
överlämnas åt deras eget gottfinnande än
vad fallet skulle vara i den dagliga pressen.
Om »kronikken» är den lämpliga formen i
tidningarna, så ägnar sig essayens form bäst
för tidskrifterna. Och härtill kommer ännu
ett skäl, kanske det viktigaste. Vad som
inflyter i Ord och Bild är icke borta efter en dag
eller en vecka. Det är för framtiden bevarat.
Vår allmänhet har nämligen funnit att de
gamla årgångarna förtjäna att tillvaratagas
och framtagas för omläsning, och där råd
och utrymme finnes står den långa serien
av gamla årgångar i bundet skick i
familjebiblioteken likaväl som i de offentliga. Om
tidningen redigeras för att tillfredsställa
behovet för dagen, så redigeras tidskriften
med tanke på de förblivande värdena. Den
söker det väsentliga i det tillfälliga. Den
anknyter till tidningarnas innehåll och sätter
deras mångahanda på särskilda viktiga
punkter i ny belysning. Det vore orätt att betrakta
förhållandet mellan tidningar och tidskrifter
ur konkurrensens synpunkt. Det är och bör
vara ett friktionsfritt samarbete och har
för vår del alltid varit det.
Tidningarna äro de privilegierade, tack
vare det omfång som tidningsannonseringen
tagit. Ord och Bilds inkomst av annonsering
under ett år är blott en liten bråkdel av en
stor tidnings dagliga inkomst på detta konto,
och tidskriftens omkostnader måste till allra
största delen gäldas av
prenumerationsmedlen. Det härav följande prisläget får därför
ej jämföras med tidningamas pris utan med de
samtidigt utkommande böckernas, och med
hänsyn till bidragens och utstyrselns kvalitet
måste det sedan många år gällande priset
anses skäligt.
De bistra tider som vi genomgått och i
vilka vi ännu befinna oss ha emellertid
ogynnsamt återverkat på vår prenumeration, och
denna kan tills vidare icke betäcka de med vår
verksamhet förenade dryga kostnaderna.
Under dessa omständigheter har den oss
beredda garantien varit till oumbärlig hjälp. Tack
vare det högt värderade biståndet av några
av de främsta idkarna av grafisk konst i
vårt land hava vi under en följd av år kunnat
giva våra garanter ett påtagligt bevis på
vår erkänsla genom att jämte lyxexemplaret
av Ord och Bild till dem överlämna ett
värdefullt konstblad. Efter sådana under de senare
åren utdelade arbeten av Louis Sparre, Axel
Fridell, Yngve Berg, Harald Sallberg och
Emil Johanson-Thor kunna vi, tack vare
vår framstående och allmänt uppskattade
etsningskonstnär Ferdinand Bobergs
vänliga tillmötesgående, under nästkommande
år till våra garanter överlämna ett av hans
största och mest betydande arbeten,
Riddarholmskyrkan, i stort väggformat (54 X 70 cm),
i förhoppning att därmed knyta ett allt
fastare band mellan Ord och Bild och dess
garanter.
666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
