Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gunnar Mascoll Silfverstolpe. Av Nils Svanberg - Nya riken. Av Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar M a s c o l / Silfverstolpe
Efteråt. Det är än en gång fråga om färden
hem. Oroligt spörjande vänder sig diktaren
— liksom en gång på tåget Köln—Berlin —
till en reskamrat. Alla ha vi till slut ett hem
att resa till, oss alla väntar en stor ferievila.
Sov i din moders fasta hus,
där luften tycks dig varm och len
och vakna i välsignat ljus,
då dagen stiger morgongul!
Tag djupblå natt och gryningssken!
Vi resa långt, långt bort, min vän.
Vem vet om någonsin igen
vi resa hem till jul?
I Efteråt talar alltjämt en tacksam och
lugn skald. Fast behärskningen blivit allt
stramare, är lugnet mindre säkert, mera
tillkämpat. Själva den skapande förmågans
bemästrande lugn har hittills vuxit sig allt
starkare hos Gunnar Mascoll Silfverstolpe
och skall helt visst ge ännu mycket mera. Det
är därför blott en självklar tacksamhetsplikt,
då man lugnt konstaterar, att den svenska
parnassen skulle ha avsevärt mindre av äkta
värme och djup sångarglädje utan denna säkra
och rena dikt.
NYA RIKEN
Av HUGO GYLLANDER
Jag hör, hur det åter larmar och gnyr
på Babels-tomten, den gamla,
och åter man drömmer om något nytt,
något fast, som ej kan ramla.
Man drar upp planer, man lägger råd,
man spar ej på klingandè orden.
Och mången tänker, att grunden är lagd
till det nya riket på jorden.
Ett rike av frihet och evig fred,
med allt vad en mänska kan önska.
En folkvår, som spirar, käck och stark,
i frodig, ungdomlig grönska.
Jag lyssnar -— och plötsligt för minnet
står
en spöklik, förvissnad gloria,
som en gång glänste kring stora namn
ur Babels långa historia.
Och jag tänker: Det finns ett frihetens
land
med det nyas glans kring pannan,
men, det är det rike man skapar själv —
sedan först man blivit en annan.
Det ligger fjärran från dagens larm,
från tiden och politiken.
Och dess eviga fred ej rubbas ens
av modernaste krigstekniken.
Men aldrig det nya formats än
av det gamlas slavbundna trälar.
Och frihetens rike öppet står
allenast för fria själar.
De orden klinga för er helt visst
som tomma drömmar och fabel. — —
Så släpen då sten, som fäderna gjort,
till ert nymodernaste Babel!
Men den själ, som fått fäste på egen mark,
som bojor ej längre trycka,
vad frågar den efter ert Babels-torn
och er ömkliga Babels-lycka!
4 — Ord och Bild■ 4‡:e årg.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
