Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustavianska brev. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G stavian ska brev
Orestes och K l y t e rn n e s t r a. Laverad t usch tech ning av
Louis Masreliez.
Nationalmuseum.
av den 4 och 11 maj 1782. Det är det sista
av dessa brev, vilket inledes med orden:
»Bered er att läsa, ty ådran flödar, och jag
har en oemotståndlig lust att skriva denna
morgon», som med sin jämförelse mellan
grekisk och kristen religion har gett
Ehrensvärd anledning till hans ofta citerade utfall
mot kristendomen: »Si så, min egen herr
Masreliez, är ni kommen till det beslut att
änte-ligen si vår religion vara den sämsta av alla
religioner, och att den hedniske övergår vår
i att göra lyckliga folkslag, jag tror då
man hunnit så långt, kan man gratulera sig
själv att vara en förnuftig människa . . .»
Man gör orätt i att taga sådana satser, där
han roar sig med att driva en idé till sin
spets, lika allvarligt som Masreliez’ med ali
deras värme noggrant genomtänkta och
formulerade meningar. Ehrensvärds fantasi
kilar som en okynnig grön ödla ut och in mellan
de tunga kvadrerna, klänger som vildvinet
över den vita marmorprakten. I motsats
till den franskfödde konstnären är han sällan
klar. Hans prosa är rent ut sagt illa skriven,
oklart tänkt, oklart formad, ja, om vi skola
haka upp oss på småsaker, fruktansvärt
illa stavad. När hans penna snubblar på ett
ord, har han lättare att hitta en bild, och
dessa teckningar äro omedelbart njutbara
och av en slående lakonism som han i sin
prosa så ofta eftersträvar men så sällan
når. Men i breven till denne vän, som han
vann på klassisk jord, överträffar han sig
själv. Det är fråga om han någonsin nått
högre än här. I varje fall icke i sina övriga
brev, som ofta äro enbart obegripliga. I
umgänget med Masreliez får hans lynniga
prosa ett mera rent och klassiskt tycke.
De båda män som funnit sig själva och
varandra i ett sydligare luftstreck, det enda där
kulturen enligt deras mening kunde slå ut
i full blomning, stodo under de två år då
de långa tider dagligen umgingos och gjorde
kortare och längre resor i varandras sällskap
på höjdpunkten av sitt liv. För Ehrensvärd
kunde dessa år också ha blivit en vändpunkt.
Det var hans avsikt att helt ägna sig åt
konsten, att lämna ledningen för rikets
sjömakt och i egenskap av överintendent taga
ledningen av dess konstliv. Men Adelcrantz
avgick icke, som man hade väntat, och det
blev endast de lediga stunderna av sitt
splittrade liv han fick ägna åt det som låg honom
närmast om hjärtat. Vad Masreliez
beträffade, låg saken annorlunda till. Han hade
sökt den antika konsten för att vinna klar-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
