Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner o c h noveller
som olagligt hålla till i kolonistugorna — de
ge hans ensamhet den spöklika bakgrunden
av förkrympta eller vanskapta
människoöden. Men också i den tomma villan börjar det
spöka. När han blir lämnad helt åt sig själv,
blir han också hjälplös och ensam med sin
ångestfulla vanmaktskänsla: den växer och
griper omkring sig inuti honom och tar
gestalt i symboliska tvångsföreställningar: den
tar hans kraft i gastkramande drömmar,
den anknyter till yxan i vedboden och den
vita trasan i äppelträdet och till den
efter-hängsne karlen han såg i Köpenhamn:
småningom skapar den åt honom en okänd
besökare och följeslagare, som står på lur med
yxan var han går. Förgäves sätter han till
sina sista stackars viljeresurser på att
stål-sätta sig mot hallucinationen: den besegras
först när han i yttersta utmattning ger upp
den krampaktiga anspänningen, motståndet
mot livet: då avslöjar sig Yxmannen som hans
andra jag, den ångestfulla perverterade
maktlystnaden. Och allmänt uppbrott sker från
koloniområdet — tillbaka till livet.
Om en människas befrielse från
maktsjukan, från att snurra i jagiskhetens
djävuls-cirkel, handlar också den episka trilogi som
Henry-Peter Matthis i höst avslutat.
Människan heter Florin och är socialdemokratisk
kommunalpamp i det norrländska
sågverks-och pappersbrukssamhället Munga. Florin
har längs hela sin streberkarriär sökt
kompensera den malande mindervärdighetskänslan
från sin barndom i pariaskasten genom att
sätta sig på alla han rått på så grundligt
han kommit åt. I ett mycket komplicerat
händelsesammanhang, som gång på gång
måste rekapituleras, har Florins maktsjuka fört
till ett brott: offret var en ung heroisk
skogsarbetare, som efter sin hjältedöd vid en
våröversvämning blivit Mungas stora minne,
omsorgsfullt utnyttjat av Florin. I den
avslutande romanen, »Nya människor», blir Florin
omsider knäckt under bördan av sin tragiska
skuld och når den befrielse som kommer
av bekännelse och straff: han får själv ur
sin djupaste förkrosselse formulera drömmen
om de nya människorna, de som skola ha
sprängt djävulscirkeln för att leva helt ut
sig i arbetet för gemenskapen. Denna
ledaretragedi är komponerad in i en brett lagd
skildring av kampen mellan kapitalets och
arbetets makter i Munga. Uppgiften är stor,
och författaren har inte orkat med den. Han
har oförvarandes råkat skjuta bort sitt krut
i trilogiens bägge första delar och
anstränger sig i den sista utan mycken
framgång att variera sina föregående motiv och
överrösta sina föregående effekter. Florin
blir under romanens gång allt otroligare i
sin vrålande ilska och vånda — en så
otillräknelig person skulle aldrig kunna användas
i kommunalt arbete. Bäst äro, som alltid
hos Matthis, de kollektiva scenerna: den
person han med en viss seg och tung
vederhäftighet lyckas göra trovärdig, är samhället
Munga. Själva problemet om nydaning av
människan som förutsättning för rationellare
samarbete och rättvisare samhällsliv
återfinner man skarpare preciserat och naknare
formulerat hos Rudolf Värnlund. Hans
fabel är enkel och genomskinligt didaktisk
som i en gammaldags roman philosophique:
en ung textilkronprins i en stad som skulle
kunna vara Borås blir socialt väckt genom
att dras in i ett uppträde på gatan; han lämnar
sitt hem och lever i arbetarmiljö under sociala
studier: då en arbetskonflikt bryter ut vid
faderns fabriker, återvänder han för att
besvärja den gamle att skicka bort
strejkbry-tarna: den burdusa vädjan misslyckas, men
ger den förut hårt medtagne fadern en
dödande chock, och unge Johannes Dubb finner
sig själv mitt under brinnande konflikt i
arbetsgivarens ställning, med traditionens
kapital och förbannelse att bära., inför
ansvaret och uppgiften: handla nu, i dag, som
ditt samvete bjuder — blir det det nya eller
det gamla, ditt eller klassens? Allt börjar på
nytt — och, i en annan mening: allt måste
börja på nytt, kedjan måste brytas, där
själviskhet hakar sig i sj älviskhet och drar sj
älvisk-het efter sig. Dess rasslande bildar upptakten
och finalen i romanen: det hårda slamret
anger också tempot för både prosarytmen och
den filmatiska kompositionen. Ur det
suggestiva och sannfärdiga fotomontaget av
svensk proletärmiljö höja sig två symboliska
scener: den sinnessjuke mannen som vill
hugga av sina händer — förbannelsens
verktyg i en värld som icke har bruk för deras
rätta arbete — och maskinist Persson, som i
förtvivlan över att Kedjan i förbigående
tagit hans lille sons liv bara gräver och gräver
hela festnatten igenom i sin koloniträdgård . . .
Titt och tätt återkom i 1920-talets litterära
debatt maningen till poeterna att stiga ut ur
elfenbenstornet och dikta med i tidens stora
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
