Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Gustaf Tessin
Ett rum (i senare tid »biljarden») i sydvästra hörnet av
norra flygelns bottenvåning.
I de omramade väggfalten allehanda stilleben av Johan Pasch och franska sentenser, fulla av levnadsvisdom
och humor.
Det är sannerligen ingen tillfällighet, att
Tessin vid sitt presidiums nedläggande i
Vetenskapsakademien 1746 talade över:
»Svenska språkets rykt och uppodlande.»
Hans medel härtill voro:
»i. Att förse språket med ord, som ännu
brista.
2. Att ordens härledning och födslosätt
ut-sökes genom en riktigt uppsatt
etymologi.
3. Att rätt utstaka ordens innebärande
kraft, d. v. s. gränserna för synonyma
ord.
4. Att utur gamlare och nyare skrifter
uppleta förkasteliga ordasätt samt
således upprycka missfoster, som en
ill-fänig och oftast yrande retorik
fram-alstrat.
5. Att vinnlägga sig om kön och rätt
stavning efter utspråket.
6. På dessa grundvalar borde skridas till
en fullkomlig och grundlig svensk
ordebok.»
Akademiens sekreterare tackar Tessin bl. a.
med de orden: »Vältalighet är Eder egen,
hon är Eder medfödd och det är I själv,
som lärt Edra landsmän tala och skriva på
ett behageligt och övertygande sätt.» A. J.
von Höpken, själv lysande vältalare, hyllar
också i sitt Äreminne 1771 först av allt den
anda hos Tessin, som bidragit att göra vårt
språk rikare och renare.
Att Tessin ej fick sin självskrivna plats i
den av Lovisa Ulrika 1753 stiftade
Vitterhetsakademien, berodde på den beklagliga
spänningen mellan parterna. Vem hade el-
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
