Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Gustaf Tessin
vis. Hans tankevärld var rik och full av
frön.
Carl Gustaf Tessin har i hög grad
utnyttjat den rätt och möjlighet till andlig
neutralitet, som alltid inneburit en dyrbar
förhand för Sverige. Med sitt pommerska blod
ägde han en utomordentlig receptivitet;
franska, italienska, tyska tankar och intryck
hade ständigt flutit in som bifloder i hans
väsens breda huvudfåra.
Denna huvudfåra var svensk. I hans ådror
flöt också gammalt blått högsvenskt blod
— hans moder hette Stenbock. Liksom
vårt kungliga slott innehåller så många
italienska och franska stildrag och ändå
varje generation ånyo måste fråga sig: vad
är det som gör denna Tessinska skapelse
så svensk?, så måste också var och en,
som tränger in i Åkerödagbokens
internationella urskog förr eller senare finna, om
inte annat, så åtminstone en svensk
atmosfär. Ty den som förde pennan var en
svensk kulturpersonlighet av ovanliga mått.
Av de förteckningar, som Tessin gång
efter annan uppgjort i sin dagbok, över
Åkerös invånare, ser man, att ägaren själv
är den ende, som är född på iöoo-talet,
1695, under Karl XI:s tid. Det förefaller
mig, som om många gåtfullheter i Tessins
väsen skingras liksom genom ett lösenord
med påståendet: Carl Gustaf Tessin var
liksom fadern i sitt djup en äkta karolin.
Det klingar måhända underligt, att vår mest
f ramskjutne representant för rokokon kan
kallas karolin — var han ej känd för sin
ytlighet, Tessin? Jo, men det måste väl
finnas yta för att finnas djup. Hans yttre
epidermis ägde en högt uppdriven
sensibilitet, som både i politik och i stil snabbt
och säkert kände vart vinden blåste. Men
trängde politiken alltför hänsynslöst och
stilen alltför överdrivet in mot hans väsen,
funno de där en ärlig svensk, en karolin.
Det var det karolinskt ärekära,
rättframma, omutliga, i god mening envisa, som
bragte både fader och son i deras konflikter
Ett skåp fy lit vi e d Tessinska
k a n d s k r i f t e r.
De två mellersta hyllorna upptagas av Dagboken.
med höga överheten. »Constanter et sincere»
var hans valspråk: trofast och utan svek.
Få svenskar ha varit europeer såsom Carl
Gustaf Tessin, få germaner ha i en grad
som han varit infiltrerade med romansk,
särskilt fransk kultur, men dessa skilda
influenser förkvävde aldrig i honom en stark
svensk anda. Tvärtom, det är just i denna
sällsamma legering av utländskt och
inhemskt, det är just i denna svenska
mänsklighet som så mycket av tjusningen inför
Carl Gustaf Tessin ligger. Han är en
viktig länk mellan storhetstidens yverborna
Rudbeckianism och den senare
nationalandans skede, som började på 1870-talet och
i vilket vi ännu befinna oss. Man får ej
glömma, att Tessin var en av stiftarna av
Avazu- och Wallasis-orden, som hade sina
högtidsdagar på Gustaf II Adolfs och Karl
XII:s dödsdagar och över huvud svärmade
för den svenska storhetstiden och dess
minnen.
Då Tessin en novemberdag 1763 skriver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
