Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Gustaf Tessin
liga möte: stillt väder, grå himmel, om man
ej visste, att Tessin alltid började sitt
dagliga skrivarbete med en kort notis om
vädret. Han fortsätter: »Kl. % 12 emot
middagen d. 3 juni reste deras majestäter med
kungl, huset samt svit och betjäning
härifrån; i graven bör och skall jag prisa deras
nåd. H. k. h. kronprinsen behagade spisa
middag och reste ej förrän 4 om kvällen,
då mina ögon efter ali liknelse sågo honom
för sista gången. Mina läppar och mitt
hjärta skola följa honom med trogne
förböner.»
Sviten, som Tessin fullständigt
förtecknar, bestod bl. a. av hovfröknar med sina
kammarjungfrur, kammarherrar med sina
kammartjänare, kammarfruar med sina
pigor, pager, frisörer, köksbetjäning (bl. a.
en konditor och en kaffekokare),
stallbetjäning, hingstridare, löpare,
böss-spän-nare samt en högst viktig person, nämligen
morianen — inalles 119 personer.
Ett halvår senare låg Tessin på sitt
yttersta. Den 22 december, d. v. s. strax före
jul, 1769, skriver han: »I går har jag
övergivit min flygel» — denna norra flygel där
en trappa upp så stora delar av dagboken
kommit till — »och
låtit bära mig över
samt valt min
dödsort på stället, där min
salig hustru avsomnade. Ingen fluga är
mattare än jag.» Ännu annan dag jul skrev
han — hans sista egenhändiga - ord voro:
»Min glädje är, att Herren känner mig.»
Den 27 december dikterade han några
rader om sitt kraftlösa tillstånd. Sedan blir
dagboken tyst.
Något år tidigare hade han anförtrott
denne sin bäste vän: »Ett varmt
gammal-artat svenskt hjärta är det enda offer jag
ännu förmår mitt fädernesland hembjuda.»
Den 7 januari 1770 upphörde detta hjärta
att slå. Det hade klappat »constanter et
sincere» i 74 år 3 månader och 21 dagar.
Därmed utslocknade »huset Tessin».
Då Ritareakademien — denna akademi,
som Carl Gustaf Tessin efter utkast av sin
fader och Karl XII skapat •— 1745 fyllde
10 år, hyllades dess stiftare med en
minnespenning: på frånsidan syntes en kompass
med texten: »Arctos ubique scopus», d. v. s.
varhelst han befinner sig är. Norden hans
mål (avbildad sid. 68). Dessa glimtar av
Åkerödagbokens tankevärld ha velat visa,
att denna kompassens egenskap verkligen
i hög grad var en egenskap, en levande
makt också hos den europeiskt orienterade
Carl Gustaf Tessin:
varhelst han befann
sig, var dock
alltid Sverige hans mål.
En målad urtavla av trå, funnen på vinden på Åkerö.
Sattes förmodligen av Tessin in i huvudbyggnadens gårdstakhuv, då det där sittande riktiga uret flyttades
{till en nu försvunrun klockstapel?) närtnare den av Tessin bebodda norra flygeln för att av honom där
bättre höras.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
