Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Händel och Bach. Av Folke H. Törnblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handel och Bach
Av Folke H. Törnblom
-SJLr iyig stiftades i London
The Royal Academy of Music, ett
opera-företag vars musikaliska ledning
anförtroddes åt Georg Friedrich Handel.
Denne reste då till Tyskland för att
engagera italienska sångare för sin opera, och
medan han under denna resa befann sig i
Halle, skyndade kapellmästaren hos furst
Leopold av Anhalt, Johann Sebastian
Bach, som vistades i Köthen fyra mil från
Halle, till denna stad för att personligen
få träffa sin store samtida. Då han kom dit,
hade Händel samma dag avrest. Tio år
senare uppehöll sig Händel ånyo en tid i
Halle, och han besöktes då av en son till
Bach, nu Thomaskantor i Leipzig, som kom
för att å sin fars vägnar inbjuda honom
till Leipzig. Men Händel avböjde
inbjudningen.
Det kan synas märkligt detta, att Bach
och Händel aldrig kommo i personlig
beröring med varandra. De voro dock
landsmän och jämnåriga, och de voro båda
titaner inom sin konst. Kanske är det dock
märkligare, att Bachs musik och Händels
icke heller så att säga trätt »i personlig
beröring» med varandra. Romain Rolland
har träffande sagt, att Bach och Händel
äro två höga berg, som behärska men
också begränsa ett tidsskede. Ändå har
deras musik knappast något annat
gemensamt än det att vara barn av en och
samma tid, bär inga andra gemensamma
drag än dem ett dylikt broderskap förlänar.
De äro i sanning tvä berg, icke tvenne
toppar av samma, och klyftan dem emellan
bidrar att framhäva bägges höjd.
För både Bach och Händel är en av deras
resor symbolisk och — åtminstone för
Händel — av avgörande betydelse för deras
respektive inställning till sin konst. Bach,
som år 1703 hade fått en organisttjänst
i Arnstadt, anhöll 1705 om fyra veckors
tjänstledighet för att »lära förstå det ena
och andra» i sin konst. Den beviljades,
och han vandrade nu den sextio mil långa
vägen till Lübeck för att höra den store
Dietrich Buxtehude spela orgel, och den
betydelse denna färd hade för Bach
illustreras till viss grad därav, att av de fyra
veckorna blev sexton veckor av studier
hos Buxtehude. Det var ett år senare som
Händel, närmast föranledd av
Hamburgoperans bankrutt, anträdde sin första
resa till Italien, och detta trots att han, som
skulle föra den italienska stilen till en så
lysande ställning i Europa, vid denna
tid hyste en utpräglad motvilja för den,
något som var typiskt för just de tyska
musiker som samtidigt med Händel levde
i Hamburg.
Grundskillnaden mellan Bachs och
Händels musik är härmed redan antydd. Bach,
organisten och läraren i några tyska
småstäder och slutligen vid Thomaskyrkan i
Leipzig, har i sin musik utgått från orgeln
— något som kommer till synes även i hans
vokala saker — har ofta skrivit sin musik
för Thomaskyrkans begränsade musikaliska
resurser eller till sina egna barns
musikaliska uppfostran; han är kontemplativ,
mystiker, innerlig, subjektiv och lyrisk.
Händel, vars liv till största delen förflöt
vid det engelska hovet och bland den
engelska högadelns spetsar, har sin musik
förankrad i den italienska stilens prakt
— där dröjer dock mycket av den gamla
hamburgska ärelystnaden att söka skapa
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
