Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
A. de Wahl—Thomas Bonalt. I,ars Hanson—Konung Henrik IV. O. Winnerstrand—Baron I,umbeck.
R. Carlsten—Dr Firmin.
Fot. Almberg & Preinilz.
En hederlig man. Seen ur fjärde akten.
kvinnliga. Detta nu i så många olika partier
förekommande fel fick här en genial
tolkning. Av den ofantliga personlistan — de
allra flesta voro ypperligt utformade typer,
ibland som den vidrige socialministern Trot
—herr Artur Cederborg, roliga men något väl
överdrivna — kunna endast ett par nämnas:
Anders Henriksons hovmästare i
ministerhotellet, Switzer, som till skillnad från
premiärministern hade den verkliga makten att göra
som han ville, och baron Lumbeck—herr
Olof Winnerstrand, högerledaren med sin
lätt cyniska skepsis, samt den sympatiske
professor Julius—herr Ivar Kåge med sitt
rörande naiva sätt och sin imponerande
andliga idealitet hörde till dem som man såg
på med glädje. Men av bifigurerna var det
utom den nyssnämnde hederssossen Joel
främst herr Lars Hansons kung Henrik
IX, fjärilsfångaren, som särskilt var en
originell, personligt uppfattad typ. Hans takt
och hans godhet, hans fina mänsklighet,
hans resignation inför yrkets omöjliga krav,
en lätt naivitet, som mycket goda
människor ofta ha, allt detta fick liv i herr
Hansons fulländade framställning. Jag har någon
gång förut undrat, hur herr Hanson precis
kunde veta, hur Filip II var. Nu undrar
man, hur han kan veta så ovedersägligt,
hur Henrik IX är.
Dramat »En hederlig man» är en vinst
för Sveriges teater. En utmärkt dansk
författare blev alltid arg, då han kallades
spirituell. Blir herr Siwertz ledsen, om man skulle
kalla honom alldeles ovanligt intelligent?
Lysistrate av Aristofanes gavs med ganska
stor framgång på Dramatiska teatern. Det
är just den oanständighet, för vilken
Aristofanes med allra största skäl beskylles, som
torde vara den främsta anledningen till att
»Lysistrate» visserligen i helt omarbetad form
under de sista decennierna spelats på många
europeiska scener.
Aristofanes hade väl, om han nu levat,
knappast kommit i fråga som Nobelpristagare
för sina arbeten i idealisk riktning. Schück
säger om honom, att han »ljuger med samma
obesvärade lugn som en smädeskrivare i
våra dagar», och politikern Kleon, som han
angrep så häftigt, lär ha varit en ganska
hygglig och duktig statsman, och bildad
i 1 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
