Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Materieforskningens nya världsbild. Av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Beskow
vestering av Albert Engströms berömda
barn vers om sfinxen:
För ingen aldrig kan förstå
varför partikeln gör så.
För partikeln gör så bara ändå.
Eller också har vi vågbilden, där den
fysikaliska verkligheten utgör ett
immateriellt skeende, betingat av ett föregående
skeende. Den bilden måste, som sagt,
betraktas som den sannaste. Också ur
filosofisk synpunkt synes det vara en vinst
att kausaliteten bibehålles i fråga om de
rent fysikaliska detalj förloppen. Det är
inte där luckan vore att vänta!
Materiebegreppet har sålunda blivit allt
mer avmaterialiserat, allt mindre
sinnligt-konkret, allt mer abstrakt. Betonas bör,
att detta inte beror på fantastiska
spekulationer, på korthusbyggen av obestyrkta
hypoteser, utan att det just är en följd av
den empiriska erfarenheten, att talrika och
noggranna exakta undersökningar tvingat
fram dessa föreställningar stick i stäv mot
våra sinnen och vårt sunda förnuft. Som
mycket hellre föreställer sig biljardbollar.
En av den moderna världsbildens
hörnstenar är satsen, att energi och materie —
massa — kan överföras i varandra. En
sådan omvandling är mer än en luftigt
hypotetisk fordran av relativitetsteorien; den
har flerfaldiga gånger kunnat empiriskt
påvisas. Till de allra senaste hör följande
exempel.
Den nutida materieforskningen har
lyckats med vad alkemisterna förgäves
försökte: förändra grundämnena, ja, rentav skapa
nya. Det sker genom att bombardera ett
ämne med vätekärnor —- s. k. protoner —
eller andra likartade partiklar, neutroner,
och när då en sådan projektil träffar en
atomkärna, äger en omlagring i kärnan
rum, och en atom av ett annat grundämne
bildas. Därvid utslungas vanligen en annan
partikel från den träffade kärnan, och i ett
sådant fall har det visat sig — vid
bombardemang av ämnet litium med protoner
— att de utgående partiklarna besitta större
energi än de ingående, medan samtidigt en
liten förlust av sammanlagd massa kan
konstateras, vars storlek överensstämmer
med den teoretiskt väntade.
Materie, massa, har här förvandlats i
energi — och det genom mänskliga
åtgöranden! Låt oss avstå från alla
julesverne-iader i det svindlande perspektiv av
möjligheter som här tycks öppna sig för vår
fantasi. Det är mer än ytterligt osäkert,
om man någonsin skall lyckas att för
tekniskt bruk frigöra de enorma latenta
energiförråden i materien — men det har i alla
fall principiellt lyckats, om också i
ofantligt liten laboratorieskala.
Till det mest spekulativa av allt synes
Heisenbergs osäkerhetsregel höra; man är
ofta benägen att på sin höjd tillmäta den
filosofisk realitet. Det kan kanske då vara
av intresse att erfara, att det berömda
»tunga vattnets» — eller det tunga vätets,
deuteriums —- kemisk-fysikaliska olikhet
mot vanligt vatten, respektive väte, direkt
kan härledas ur Heisenbergs
osäkerhetsrelation! 1
Vetenskapens mål är ju att så mycket som
möjligt minska de absoluta
grundbegreppens antal, reducera det logiskt icke
upplösbara till det minsta möjliga, och det
viktigaste kriteriet på en vetenskaps
utvecklingsgrad är ju, hur långt den hunnit därvidlag.
I så fall måste den moderna fysiken
betraktas som den utan tvekan längst hunna
vetenskapen. För det första genom att den
reducerat de två absoluta begreppen
rummet och tiden till ett enda begrepp:
rumtiden. Detta är mer än ett betraktelsesätt;
det innebär, att rummet och tiden var för
sig förlorat sin absoluta karaktär, endast
kombinationen, rum-tiden, är absolut. Den
allmänna relativitetsteorien förenar
gravitationen och trögheten till en och samma
företeelse. Som bäst håller man på med
1 Se artikeln »Det tunga vattnet» i
tidskriften Nu, nr io, 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
