Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Materieforskningens nya världsbild. Av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ma teriefors k ningen s nya världsbild
jättearbetet att inpassa den andra s. k.
»fjärrverkande» kraften, den elektriska, i
samma system, att begreppsmässigt förena
de elektriska kraftfälten med
gravitationsfälten och återföra det hela till en effekt
av rörelse.
*
Av världsbildens tre huvudaspekter: den
fysikaliska verklighetens väsende,
förhållandet mellan materie och liv samt
förhållandet mellan materie och psyke — har
hittills endast den första behandlats. Helt
naturligt, då den ju är helt och uteslutande
en syntes av den fysikalisk-kemiska
forskningen. Men också de båda andra — vilka
kanske innerst är en enda — influeras
starkt av fysiken och kemien, framförallt
då kemien. Redan nu har den
framtidsvetenskap par excellence, som heter
biokemien, presterat beundransvärda resultat
från sitt jätteföretag: att klarlägga de
kemiska reaktioner, som åtfölja och reglera
livsprocesserna — både de rent fysiologiska
och de psykiska. Likväl har den blott
begynt. Hormonernas inverkan på vårt
själsliv är rubriken över ett kapitel, vars
framtidsbetydelse för mänskligt liv den mest
skaparfrodiga fantasi i världen knappt torde
kunna överdriva. Också i fråga om de rent
fysikaliska energiomsättningar, som åtfölja
de psykiska processerna, har man börjat
vinna klarhet: olika själstillstånd
registreras grafiskt i elektriska
vibrationsdiagram från hjärnbarken.
Materieforskningen har inte kunnat säga,
vad det egna ämnesområdets centrala
verklighet, vad materien är; ju mer den
har lärt känna materien, desto klarare har
den funnit, att dess verklighet inte kan
»förstås», bara beskrivas — vagt återges i
bilder, exakt i matematiska symboler, som
sakna konkret betydelse. Något liknande
måste gälla för fysikens-kemiens
undersökning av livet. Den kan komma fram till
att beskriva kemisk-fysikaliska processer,
som inverka på eller åtfölja livsprocesserna,
beskriva livsprocesserna i
fysikalisk-kemiska termer, men med säkerhet aldrig
helt uttrycka livet, visa vad livet är. Och
att vänta något annat vore ju
kunskapsteoretiskt orimligt. Att restlöst förklara,
vad någonting är, vore att reducera
postulaten till intet. Kanhända kan detta sägas
vara möjligt: »förklaringen» blir då ett
system av beskrivande matematiska
formler utan varje spår av konkret, reell
betydelse, och dithän synes fysiken i vissa
avseenden ha nått.
Men oavsett detta: vetenskaperna ha att
bygga vidare på sina system av relationer,
i hopp att det en gång skall bli möjligt att
nå kontakt över avgrunden mellan den
fysikaliska och den psykiska
verklighetssfären. Kanske skall sambandet mellan
fysiskt och psykiskt visa sig vara någonting
av samma art som mellan rummet och
tiden. Som tiden tillsammans med rummet
bildar ett helt, ett kontinuum, men likväl
är väsensskild från rummet, inte kan
uttryckas i rumsenheter, kanske det psykiska
tillsammans med det fysiska (eller materien)
bildar ett kontinuum, som omsluter hela
verkligheten: den fysikaliska, biologiska
och psykologiska, utan att fördenskull
någonsin, som det materialistiska
genombrottets entusiaster tänkte, ande skall
kunna uttryckas i fysikaliska enheter.1
Vissa processer utspela sig endast i de
fysiska dimensionerna — rum och tid —; det
är det döda, oorganiska skeendet. Andra
återigen i alla dimensionerna — rum-tids
och vad man kunde kalla livsdimensionen
(eller livsdimensionerna). För dem måste
därför andra lagar gälla — eller lagarna
formuleras. helt annorlunda. Och en
företeelse, som sker i den psykiska
dimensionen kan — sedd i den enbart fysikaliska
verklighetens snittplan med det
»fysiskt-psykiska rummet» — förefalla att ske helt
1 Se f. ö. Hans Wåhlins briljanta artikel
»Världen som ande» i Ord och Bild nr 10, 1934.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0245.html
