Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Victor Hugo. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor H u g o
Léon Bonnat: Victor Hugo. i8yg.
en skur av förgiftade pilar. Man kan
icke förneka, att den vrede, som hans
politiska lidelse och hans personliga
missöde ingav honom, upphävde den
självbehärskning, som är en önskvärd
regulator i samhälls- och umgängesliv. Är
det dock icke väl mycket begärt att av
en man, upphetsad till det yttersta och
driven i landsflykt, fordra den kloka
måttans och taktfullhetens borgerliga och
fredliga dygder? Om man f öre vit ar Hugo
brist på ridderlighet i hans vredgade
utfall, må man å andra sidan ta någon
hänsyn till den situation, vari han befann sig,
då han utdelade sina hugg. När självkänslan
framkallas av utvärtes ting och
småsaker, förtjänar den namn av fåfänga,
en eljest föga passande benämning på
geniets stolta högmod och tro på sin
överlägsenhet. Den småaktighet, som så
lätt följer av självuppskattningen och som
icke tolererar några anmärkningar mot
det egna jaget, ens i dess obetydligaste
yttringar, var icke främmande för Hugos
lynne. och var en mindre älskvärd sida av
hans snilles despotiska läggning. Ett annat
fel man i tid och otid förebrått Hugo var
hans brist på äkta och levande känsla,
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
