Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Edelfelt. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Edelfelt
av en ljus lyckokänsla inför naturen och
buren av en ungdomlig friskhet som man
förgäves söker i hans stora, akademiskt
skickliga kompositioner.
Våren 1879 gör Edelfelt sin sista stora
kraftansträngning såsom historiemålare
— men denna gång förlägger han redan
motiven ut i det fria. I sin ateljé i Paris
målar han en omfångsrik, novellistisk
vinterbild från det finska klubbekriget
på 1500-talet, men förmår icke i det stora
formatet bibehålla de ursprungliga
frilufts-studiernas friskhet och kraft. Den andra
kompositionen med Gustaf III och
Bellman på Haga nådde aldrig utöver några
suggestiva, nästan impressionistiska utkast.
Vid det stadiet vägrar Edelfelt att längre
kompromissa, och efter själsstrider, som
i de intima kamratbreven ibland få gripande
uttryck, gör han öppen revolt mot hela det
poserande, teateraktiga historiemåleri,
vilket alltid »saknar den aspect de vérité,
som endast ett troget naturstudium kan
giva . . . Hädanefter skall jag i allt vad jag
gör följa naturen . . . Det är tid att lämna
en riktning, som fullkomligt förstör ens
originalitet och som är falsk . . . Bastien-
Lepage har varit sträng emot mig — han
kallar mitt måleri opéra-comique . . . Han
har rätt.» Bastien-Lepage, med vilken
Edelfelt redan 1875 knutit en varm vänskap,
hade varit en fordrande, pådrivande och
Från Cluny muse ets trädgård. i8j8.
Ung dam i g r à 11. Omkr. 1 8 y 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
