Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Albert Edelfelt. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Edelfelt
Vinter i Paris. i88y.
stiken når långt utöver den runebergska,
patriarkaliskt idealiserande uppfattning av
den finska allmogen, mot vilken Aleksis
Kivi förgäves försökte ställa sin sanna och
djupt upplevda tolkning. Ännu mera
frigjord strålar denna inspirerade naturlyrik
emot oss ur den strålande »Vinter i
Paris» eller ur den stora
»Luxembourgträd-gården» (1887) och de talrika, koloristiskt
friska förstudierna till denna ljusfyllda
och vibrerande målning. Här har Edelfelt
nått en av höjdpunkterna i sitt
naturalistiska friluftsmåleri. Denna nervfulla,
omedelbara naturskildring, vanligen
präglad av en sällsam lätthet och elegans,
återkommer väl ofta i hans måleri ända till
slutet, men i stort sett lämnar han med
den impressionistiskt suggestiva
interiörbilden »Strykerskor», målad år 1893, sin
rent naturalistiska period bakom sig. I
dessa öppna och soligt klara verk har han
skapat några av skedets mest harmoniska
och helgjutna uttryck för den utåtriktade,
optimistiska framstegsanda, som allt sedan
L 860-talet härskat i Finlands politiska,
sociala och ekonomiska liv.
Det följande skedet är framför allt de
svikna politiska utfästelsernas och
förhoppningarnas tidevarv. Den patriotiska
hänförelsen från Runebergs dagar och den
offervilliga, hjältemodiga försvarsandan
från Haapaniemimännens tid flammar åter
upp, förstummande alla småaktiga
inbör-desfejder, och enar än en gång Finlands folk
till gemensam frihets- och kulturkamp.
Det var en anda som väckte till livs de
länge tillbakahållna drömmarna från
Edel-felts ungdomsår. Såsom en ny och blodfull
realitet framträdde de nu i hans konst.
Grundklangen i Edelfelts 90-talsmåleri
är inte en svärmisk naturlyrik, utan ett
starkt intellektuellt betonat, behärskat
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
