Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Dikter av Theodor Storm i svensk tolkning. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter av Theodor Storm
i svensk tolkning
Av Gtmnar Mascoll Si lf v er s t o lp i
■ Å GAMLA DAGAR skrev Theodor
Storm (1817—88) en gång till sin dotter:
»Min berömmelse kom sent — men jag tror
den blir bestående». Så långt vi kunna döma
har han fått rätt. Det var egentligen sitt rykte
som lyriker han tänkte på. Ha hans noveller
ej gått riktigt oskadda genom
smakskiftningarna under det halva århundrade, som
förflutit sedan hans död —• »Immensee» torde dock
alltjämt vara en av de populäraste novellerna
i världslitteraturen —, så ha hans dikter
snarare vunnit på klimatombytet. I
efterromantikens smäktande atmosfär kunde deras kärva
egenart ej göra sig riktigt gällande, saltlukten
uppskattades inte alltid av en tid, som skämts
bort med blomsterångor. Nu torde det finnas
långt mera förståelse för den osvikliga
äktheten, de glimmande ömhetsdjupen och den
manliga värdigheten i denna kvantitativt
begränsade lyriska produktion. Hans dikt är i
hög grad betingad av den natur, han växte
upp i och som han endast lämnade då han
därtill var nödd och tvungen — de
nordfrie-siska hedarna och marsklanden i Nordsjöns
vågbrus —, och den har lokalfärg inom så gott
som varje kontur. Att han är älskad i den
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
