Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Dikter av Theodor Storm i svensk tolkning. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Förlorat - Det är ju vinden blott...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt hjärta rörs av något ömt,
som jag har ägt och som jag saknat.
Jag vet ej varför minnet vaknat,
och vad det var — det har jag glömt.
Var det vid fjärranskogens rand
den stund, då morgondaggen rymmer
och då vi sutto hand i hand
(med barnen små och små bekymmer)
och hörde bäckens sorl vid spången
och trastens slag i lövrik lund
och hjärtat slog i takt med sången
och lycklig log din unga mun?
Vår vackra bygd sken juniklar.
Mig skiljer mycket från det kända,
men om jag kunde återvända,
vem vet? — Det fanns kanhända kvar.
Det är ju vinden blott — vår gamla hemmaton,
som barnet söker med sin blick från förstubron,
som vaggar det till sömns med mummel fjärranfrån
och väcker det så snart den upphör med sitt dån,
som över markens träd går mörk av höstligt hot
och får det borra ned, allt längre ned sin rot.
Vad skiljer dig, min vän, från buskar och från trän?
Du gror, du går i blom, och du skall vissna hän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
