Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Paul Valéry. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Valér y
Iis ont fondu dans une absence épaisse,
1’argile rouge a bu la blanche espèce,
le don de vivre a passé dans les fleurs!
Oü sont. des morts les phrases familières,
1’art personnel, les åmes singulières?
La larve file oil se formaient des pleurs.
Les cris aigus des filles chatouillées,
les yeux, les dents, les paupières mouillées,
le sein charmant qui joue avec le feu,
le sang qui brille aux lèvres qui se rendent,
les derniers dons, les doigts qui les défendent,
tout va sous terre et rentre dans le jeu!
När Valéry är som bäst vädjar han till
attribut som: hög, ren, sann. Och versen, som
meddelar intrycket, är klar, fyllig och
melodisk.
Ytterligare bör man ta del av den svårtytt
burleska, underfundigt musicerande ȃbauche
d’un serpent». Ormen, som är en sinnlig
förförare, ropar till solen, hans bundsförvant i
den stora illusionsmaskeraden:
Soleil, soleil! . . . Faute éclatante!
Toi qui masque la mort, Soleil,
sous l’azur et l’or d’une tente
oü les fleurs tiennent leur conseil;
par d’impénétrables délices,
Toi, le pius fier de mes complices,
et de mes pièges le pius haut,
Tu gardes le coeur de connaitre
que l’univers n’est qu’un défaut
dans la pureté du Non-ètre!
Man torde lägga märke till den fyndiga
tanken: solen som den ränkfulla ormens
»med-brottsling» och de perspektiv som öppnas;
bilden av den sublunariska världen som ett
tält av guld och azur, där blommorna hålla
konselj; och slutligen de poetiskt bleka men
filosofiskt roliga slutraderna: världen är blott
en fläck i Icke-varats renhet. Valéry är en
av de få i vår tid som har ambitionen att
stava Icke-vara med stor bokstav. Han
menar någonting med det, någonting som
också gäller vår kultur, vilken för Valéry till
stor del är en skenskapelse av falska värden.
Filosofiska programdikter i stor stil äro
sällsynta i vår kulturkrets och undantag i
vår tid. Valéry har skrivit fler ändå: La
Pythie; Fragments d’un Narcisse. De äro
tunglasta och ge inte samma lön för mödan
som de redan nämnda. Helst framhålles »Le
cimetière marin». Däremot lurar pretiositeten
ständigt i de kortare dikterna. Valéry har en
smått pervers läggning, som driver honom att
uppsöka svårigheterna för deras egen skull.
Han har flytt de sentimentala kraven. Han
modulerar över en filosofisk tanke, först då
den är så oåtkomlig för begreppen att det
/W ’of.JT^t
Paul Valéry. Teckning av
Schreiber.
är en hederssak att spekulera över dess
rörelser. Småpoemen i Charmes kunna någon
gång urarta till meningslös ekvilibristik. Som
undantag anmäla sig inledningsdikten Aurore,
en fräsch intellektuell morgonfantasi, och
avslutningsdikten Palme, som spelar på de
vegetativa och intellektuella
skaparordningar-na. Ur den förra, begynnelsestrofen:
La confusion morose
qui me servait de sommeil,
se dissipe dès la rose
apparence du soleil.
Dans mon åme je m’avance,
tout ailé de confiance:
C’est la première oraison!
A peine sorti des sables,
je fais des pas admirables
dans les pas de ma raison.
Vid de sista raderna låder något av pedanteri.
Men ingenting torde finnas att invända mot
den sköna strofen ur Palme där Valéry för
en gångs skull biktar sin tilltro till den
tjusande slumpen som — han vet det väl —
under diktarens konstförfarna händer
förvandlar sig till lyckträff och oväntad lön
för mödan:
Patience, patience,
patience dans l’azur!
Chaque atome de silence
est la chance d’un fruit mür!
22 — Ord och Bild, jj.e årg.
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
