Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ur drömmarnas skissbok. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur drömmarnas skissbok
Av Fredrik V etter lund
Jag blickar ut mot något
NGENSTANS I VÄRLDEN stå
de stora vita sommarmolnen så stilla som
häruppe mellan björkarna över min
gräsplan. Min fyrkantiga gräsplan med
rosrabatter och i bakgrunden ett lugnt blått
vatten med säv.
Ingenstans i världen stå de vita
sommarmolnen så stilla.
Här är gott att vara. De skära och
purpurmörka rosorna klänga omkring villan,
och grönska slingrar upp över verandans
utbygge. Det är komfort och lugn och
stora glasrutor, och solen bränner
gräsplanen.
Jag blickar ut mot något . . .
Du — och du — och du, som jag
älskat, äro borta. Men det smärtar ej längre.
Det är som hade det icke varit. Livets
stumma hot likt ett regnmoln över
björkarna — vad var det? Jag minns inte.
Blickar av trofast hängivenhet intill
döden, blå och klara som svärdsklingor
—-vad voro de? Tidlöst leende måste jag
betrakta allt detta, som en gång varit
rolöst skummande liv, och se vad det nu
blivit till ... bilder, stigna upp ur
världssjälens djup, tecknande sig mot ett
luftigt nirvana — stora vita sommarmoln
som stå stilla.
Skräcksyner
I.
Poesien, min ungdoms älskade, var död
och borta för mig.
Dagarna gingo vinterstilla, nätterna
drömlöst. Dygnet var en skymning med
några få timmars gråljus före kväll.
Jag såg ej mer några fjärran
himla-sken. Jag såg bara rummen med
möblerna omkring mig, och de tego alla. Det
var en tid då de talade, men nu hade de
alla talat det de skulle.
Det ringde på min dörr. Jag fick brev
med posten att min vän plötsligt var död.
Allt vi haft tillsamman för många år
sedan, jag såg det i skenet av livets
flyktade dagar. Men det blev icke vått i min
ögonvrå.
Jag erfor att något jag en gång med
ungdomens heta rörelse velat leva för dag
och natt, i arbete och dröm — att detta
skulle bli en ohjälplig chimär. Det ryckte
svagt till i min själ. Mer var det icke.
Jag visste plötsligt, att den fantastiskt
lycksaliggörande färd jag likaledes från
barndomen drömt om genom fjärran
tider och länder, nu skulle bli verklighet.
Jag finge möta Alkibiades och Sokrates
i gyllne morgonsol högt uppe bland
Akropolis’ marmor, finge skåda Benares’
gu-da- och tiggarvimmel för ett årtusende
sedan eller det underbara hinduiska
riket Vijayanagar ... bevista aztekernas
offerfester innan den vite mannen satt en
fot på Tenochtitlans högslätt, vandra
omkring bland Byzanz’ mosaikprakt eller i
Solimans bistra Stambul, närvara vid -—•
ja allt detta omätliga mina pojkfantasier
frossat i. Allt skulle jag se. Men inga
sånger uppstego för den skull i min själ.
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
