Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Emilia Fogelklou. Av Hans Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia F. o g e I k I o u
Av Hans Larsson
y/ Sf.N SOM LÄSER någon av
Emilia Fogelklou-Norlinds böcker, skall
snart märka att han ovanligt ofta stannar
vid något uttryck och känner att där är
något självsett och självtänkt, icke bara
något som för en är sakligt nytt och
intressant. Detta är vad som från början
kommer en att fästa sig vid hennes
utredningar. Man märker att ordvalet och
ordalaget icke är precis det alldeles
självfallna utan vädjar till en att ge akt på om
där kanske är en hårsmåns avvikelse från
den vanliga tankefåran. Kan väl vara att
härvid ibland märks en viss ansträngning
och att stilen då inte alltid blir så
lättflytande, men jag har alltid funnit det
löna sig att följa författarinnan även in
på stigar där hon söker någon tanke som
hon endast kunnat antyda men som man
förstår att hon nödvändigt vill ha tag i.
Emilia Fogelklou var
kristendomslärarinna ända tills hon 1923 lämnade sin pla.ts
som välbeställd seminarielektor för att
ägna sig helt och hållet åt författarskap.
Detta har aldrig upphört att vara präglat
av hennes första kall, men allt mer har hon
höjt sig över det fackligt pedagogiska till
det vittra, och hon står i närvarande stund
framför allt som en kulturkritiker, vilken
söker sig fram bland livets högsta frågor.
En rad av skrifter röra
kristendomsundervisningen, som hon sökt främja genom
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
