Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De primitiva folkens musik och dess samband med deras religion och magi. Av Folke H. Törnblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De primitiva folkens m ? t, s i Ic
Trummande lapp och lapp som nått extasen.
Ur J. Schefferus, Lapponia.
det svårt att finna belägg för, då de
etnografiska forskarna hittills i allmänhet
tyvärr tillhört den omusikaliska delen av
mänskligheten, och de musikvetenskapens
representanter, som ägnat sig åt primitiv
musik, uteslutande haft öga och öra för
den rent tekniska sidan av densamma. Ett
undantag är Oesterley, som i sitt arbete
»The Sacred Dance» åtminstone ger en
antydan därom, då han om vissa infödingar
på Guldkusten omtalar, att då de dansade
till sina gudars ära »varje gud har sin
speciella sång, som sjunges till en speciell
rytm på trummorna och ackompanjeras
av en speciell dans».
Vi kunna också finna exempel från högre
kulturer. En bekant svensk folkvisa
(Gei-jer-Afzelius 60,2) berättar om den verkan
Gundelas strängaspel har på konungen,
och det tycks där vara den melodiska
stegringen i hennes spel som utövar den
märkliga verkan, visan besjunger. Från Indien
finnas många berättelser om makten hos
vissa melodier. En flicka räddade Bengalen
från torka genom att spela en regnmelodi.
Sångaren Naik-Gobaul sjöng på kejsar
Akbars befallning en trollsång som kunde
framkalla eld, och trots att han stod i floden
Djumna med vattnet upp till halsen, slogo
flammor ut från honom, och han
förvandlades till aska.
Gerhard Lindblom berättar i en av sina
böcker om hur han bevistade en akt hos
kambanegrerna, då en sjukdomsande
utdrevs under trummande och sjungande av
en monoton sång, i vars refräng alla de
närvarande instämde (seancen ägde rum
i en trång hydda). Ljudet hade en
berusande inverkan på infödingarna,
trummorna slogos allt fortare, sången sjöngs
allt högre.
Kvinnan, som var besatt av
sjukdomsanden, började en dans, som blev allt
vildare, trollkvinnan, som ledde
utdrivandet, och de närvarande rycktes så
småningom med i dansen, som stegrades tills en
allmän extas inställde sig.
Stadling beskriver en tschuktschisk
shaman i verksamhet: »Shamanen börjar
seancen med sång, vilken han ackompanjerar
med trumman. Sången består av en kort
musikalisk fras, som upprepas några
tiotal gånger och sedan utbytes mot en annan.
I det trånga rummet åstadkomma sången
och trumman ett bedövande buller, ägnat
att framkalla abnorma sensationer.
Shamanen använder trumman som resonator,
och medelst densamma riktas ljudvågorna
än åt det ena, än åt det andra hållet. —
Så inträder slutligen extasen som resultat
av sången och trummans trakterande,
varförutom stundom flugsvamp begagnas som
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
