Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Simon De la Vallée. En banbrytare i vår arkitektur. Av Sten Karling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Kavling
Fiholm. Södra flygeln. Uppmätning av N. Blanck, A. Essén
och D. Melin i g 11.
samt ersätta en äldre plan till tyghus på
Skeppsholmen med ett nytt projekt, som
han skulle leverera både i plan och
perspektiv. Han får vidare order att bese
Uppsala slott för en planerad
modernisering och att utarbeta ett förslag till
Vadstena klosters ombyggnad till krigsmanshus
samt ett annat till därvarande slotts
reparation. De flesta av dessa byggnadsplaner
kommo aldrig till utförande under De la
Vallées tid. Men vid en här ovan ej nämnd
byggnad hann han dock fästa sitt namn i
egenskap av kunglig arkitekt -—■ det stora
präktiga lusthuset i Kungsträdgården, som
ännu, ehuru ombyggt, står kvar som
Lant-mäteristyrelsens hus — en praktbyggnad i
sitt slag, som dessutom genom sin originella
takarkitektur gav uppslaget till
Riddarhusets sköna takkontur och inneslöt embryot
till vårt nationella takmotiv —• säteritaket.
Större och betydelsefullare var emellertid
den insats som Simon De la Vallée gjorde i
adelns tjänst. Hade samarbetet med Åke
Tott varit dåligt så tycks arkitekten ha
funnit sig utmärkt tillrätta med Axel
Oxenstierna. Denne synes tillfullo ha
insett betydelsen av De la Vallées
konstnärliga kapacitet att döma av den
mångfald uppgifter han ger honom. Ja, man är
frestad att sätta ett yttrande av honom i
Uppsala 1637 i samband med hans
bekantskap med Simon De la Vallées arkitektur’:
»där några byggningar skola företagas skall
det byggas på ett nytt vis. . .» Med det nya
viset torde han ha menat syntetisk
planläggning och formgivning. Första gången
erhöll vår arkitekturhistoria ett påtagligt
bevis på denna nya byggnadskonst i ett
storslaget palats, som Axel Oxenstierna 1637
ämnade uppföra på Riddarhusets
nuvarande plats. Det var en jätteanläggning,
som med sin planmässigt organiserade
helhet av corps de logis, flyglar och gårdar i
hög grad kontrasterade mot Stockholms
dittillsvarande stadsbebyggelse. Sin direkta
motsvarighet hade den i de franska slotten
och större stadspalatsen vid denna tid. Väl
fick Oxenstierna ej tillfälle att själv bygga
sitt palats, ty han avstod platsen till
riddarhuset, men Simon De la Vallées planer för
ridderskapets byggnad utgjorde i själva
verket endast en variation av det
oxen-stiernska projektet.
De la Vallées riddarhusritningar äro väl
kända och behöva därför ej närmare här
beskrivas. Varje gång man betraktar dem
fascineras man på nytt av projektens
rikedom och ädla detaljer. Det vilar något
festligt och pompöst över dessa förslag, som
svensk arkitektur senare aldrig sett
maken till. Ritningarna ge oss utmärkt
tillfälle att lära känna Simons formspråk i
dess parantaste former. Att det till sin
karaktär är franskt är redan tillräckligt
känt — man har nämnt Ducerceaus
Char-leval och Debrosses Luxembourgpalats, här
kan tillfogas nordfranska
kommunalbyggnader som börsen i Lille (av Julien Destrez
1652) och Hotel de Ville i Valenciennes
(1612) ■—• men det kan icke förnekas att
projekten förråda en egen accent, en viss
avrundning mot en sirlig klassicism. Den
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
