Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Gabriel Scott. Et riss. Av Alf Harbitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel Scott
Et riss
Av Alf Harbitz
abriel scott var seksti år ifjor,
og utpå høsten kunde han også ha feiret sitt
40-års jubileum som forfatter. Ingen av
delene kom i nogen avis. Med en barskhet som
en gammel, arret kriger og en skyhet som
en ung jomfru hadde dikteren frabedt sig
alle blomster.
Det var altså tidlig i nittiårene han
debuterte, og han var så ung dengang og så
blank på sjelen at jeg kan gå hurtig forbi
hans første bøker. Det viktigste er de
litterære forutsetninger som tiden gav ham.
Det var romantikk i sinnene dengang, og det
betydde blandt annet at dikterne la vekt på
en farverik stil og på helhet i tonen, ja mere
det enn på en inntrengende menneskeskild-
ring. Vi kan tenke på Thomas Krag med
sine fortellinger fra et Sørland som det ikke
er så lett å finne på Norgeskartet. Han gled
med urette inn i skyggen da realismen
kom.
Hos Scott blev det sittende en spaltning
igjen. Eller rettere, den poetiske lære
sammen med kløvningen i ham sinket ham en
del. Han har ikke hatt det lett. Kanskje
har han slitt mere enn nogen annen. Han
har slitt for å bjerge sin ungdoms poesi, sin
kunstneriske tro, sin idealitet på tross av
virkeligheten — og på tross av noget i sig
selv.
Han har alltid pendlet mellem barskheten
og sky heten. Humoren og ømheten løp side
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
