Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ivan Hedqvist. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Wahlgren
D:r T o k e r am o i Ta i f un. i p / /.
Albert Bassermann i samma situation i det
franska skådespelet Herr Lambertier. Fast
vi icke kunna kontrollera riktigheten i den
enes eller andres beteende — vilken stark
illusion av sanning gav oss inte den förres
intuitivt laddade enkelhet emot den senares
dissekerande spel, fyllt av utspekulerade
detaljer ur brottslingspsykologien.
Men naturligtvis hade detta konstnärsskap
icke vunnit sin betvingande styrka och
klarhet utan att stödjas av intelligens och skarp
blick för de mänskliga karaktärerna.
Skådespelarens teknik var klokt
tillrättalagd. Den förmådde göra konstnärliga värden
av personliga egenskaper, som hos en annan
skulle förblivit hämningar. Mot nya
landvinningar var den mindre inriktad.
Även som helt ung saknade Hedqvist i
påtaglig grad rörlighet och spontaneitet både
i fråga om plastik och diktion. Denna
benägenhet för stabilitet blev i konstnärens
bearbetning stark behärskning, auktoritativ
enkelhet, monumentalitet, manlig stramhet.
Knappheten i nyanser blev till koncentration
och slagkraft, en hemlighetsfull förtegenhet,
som fascinerade. Han byggde upp flera roller
med en utomordentligt väl beräknad
kontrastverkan. Han stramade till framställningen
ända till monotoni för att plötsligt släppa
lös ett furioso, som väl aldrig sprängde
behärskningen, men hade en frenetisk kraft.
Effekten uteblev icke. Redan monotonin var
eggande, ty den var i hans krafts dagar
aldrig slapp, utan laddad, expressiv — ut-
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
