Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Henrik Schück. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunna r Castrén
turligtvis kan han icke — och särskilt icke
i världslitteraturens historia — alltid bygga
på egna undersökningar, utan får hålla sig
till andras resultat. Men han bevarar dock
alltid en vaken kritik, diskuterar gärna
andras teorier i osäkra fall, och är ofta
beredd att själv kasta fram en ny även på
områden, där han icke är specialist i
strängare mening. De ha inte alltid blivit
allmänt accepterade. Men de visa hans
idérikedom och hans lust att sätta problem
under debatt. För övrigt är han själv
ofta färdig att revidera sina meningar.
Han prisar Sainte-Beuve för dennes patos
för sanningen, som visar sig i att han aldrig
fasthåller vid en mening därför att han
själv en gång’ uttalat den. Detta samma
patos äger Schück i högsta grad. Då han
i förordet till sin andra Shakespearebok om
den första säger, att han bra gärna skulle
se att den blivit oskriven, är det säkert hans
uppriktiga mening.
Illustrerad svensk litteraturhistoria är
både ur allmän kultursynpunkt och i
vetenskapligt hänseende Schücks främsta
verk. För uppfattningen av Sveriges äldre
litteratur har hans forskning varit
fullkomligt nyskapande. Den fasta grunden lade
han redan i sin Svensk literaturhistoria,
som begynte utkomma för femtio år sedan.
På denna grund byggde han sedan vidare
med anläggande av nya synpunkter i de
olika upplagorna av Illustrerad svensk
litteraturhistoria. För skildringen av den
svenska litteraturens senare skeden i den
sista upplagan har han ju i långt högre
grad kunnat bygga på föregångares
arbeten — dels Warburgs i de två första
upplagorna av litteraturhistorien, dels en
mängd yngre forskares arbeten. Men ändå
blir Schücks verk också här något alldeles
nytt. Om han icke har så mycket okänt
material att föra fram, så blir hans
kulturskildring dock långt rikare och mer
präglad av en sammanhängande enhetsblick
än föregångarnas.
Men Schücks litteraturhistoriska arbeten
äro icke blott lärda verk utan också starkt
personliga verk. Med åren har detta
personliga drag allt starkare framträtt. Han är
en objektiv historiker i den mening att han
icke i sitt verk inlägger någon bestämd
tendens och icke konstruerar upp
utvecklingen enligt någon genomgående
utvecklingslinje eller värdeskala. Men han döljer
icke sin personliga värdering. En
litteraturhistoria utan en sådan är ju också ett
oting.
Det är lätt att se att han långt mera
känner sympati med engelsk och fransk
litteratur än med tysk. Hans studieresor
under ungdomsåren gingo också så gott
som alltid till England och Frankrike, men
nästan aldrig till Tyskland — senare blev
Italien det regelbundna målet för hans
färder. Mot hans behandling i Allmän
litteraturhistoria av den tyska litteraturen
både under medeltiden och under senare
skeden, särskilt romantiken, ha också rätt
skarpa anmärkningar riktats —
anmärkningar vilkas berättigande knappast kan
helt förnekas ens av den, som i stort sett
står på samma ståndpunkt som Schück
gentemot dessa litteraturer.
Främst känner Schück sig påtagligen
dragen till de starka, fasta, manliga
personligheterna — till personligheter som
stått i omedelbar kontakt med livet
omkring dem och upptagit det i sina verk.
Skildringarna av Israels profeter och av
renässansens stora gestalter höra väl till
det yppersta i hans allmänna
litteraturhistoria. Karakteristiskt är därför också
att det drag i romantiken han skänker den
största uppskattningen är dess
individualism; det är även påtagligt att han finner
större intresse i Schillers och särskilt
Goethes Sturm- und Drang-verk än i
deras senare diktning. Shakespeares diktning,
där ett starkt verklighetssinne förenats med
en ideal livsuppfattning och en graciös
fantasi, representerar för Schück det högsta
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
