Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Harald Wieselgren. 1835—1906. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L a u r i n
vara av propaganderande våldsam styrka.
Fru Fanny Wieselgren, född Hjelt, dog
redan 1870 tjugutvåårig.
Harald Wieselgren var utom sin
officiella tjänst på Kungl, biblioteket
tidningsman, ej i den då traditionella svenska
stilen utan mera som de franska journalister
han lärt sig att beundra. Med
utomordentlig intensitet och energi arbetade han för
Polens frigörelse och gladdes åt att Oscar
I vände sig mot Ryssland. En klok man
har sagt, att han naturligtvis icke ställde
sig den frågan, hur pass effektiva vår armé
och våra resurser voro. Man hade ingen
aning om faktiska militära förhållanden,
ryckte på axlarna åt den militära
sakkunskapen, trodde att det räckte med svenska
bajonetten och att fienden genast skulle
betvingas av oerhörd svensk tapperhet.
Man kan påminna sig Johan Nyboms ord
och maning till svenska studenter att ta
en kanon under var arm och simma över
till Finland, den tidens uppfattning av
svensk hjälpaktion. Som svensk liberal
avskydde Harald Wieselgren »lyxsoldater som
gå och promenera», som det på den tiden
hette på liberalt håll. Han hade absolut
motvilja mot det tyska väsendet, och
preus-seri var det fulaste ord som fanns i hans
mun. Som patriot och liberal hyllade han
skarpskytteväsendet och ivrade för en
folkbeväpning efter schweiziskt mönster, men
liksom så många av sina svenska samtida
svärmade han dock för en verklig armé,
den franska, och i det avseendet träffade
nog en kvick man prick, då han sade, att
Harald Wieselgren ansåg denna här »böra
existera som ett värn för civilisationen».
Wieselgren tyckte illa om Tyskland även
före 1864, men kriget mot Danmark ökade
hans antipati. Dock, det var ej bara
preussen utan också tyskeri som var honom emot.
Den tyska filosofien fann han dimmig och
abstrus, och hade han deltagit i den
diskussion, som nyligen ägde rum efter ett
föredrag av Bertrand Russell, hade han livligt
gillat dennes motvilja mot s. k. tyska
hjärnspöken. Ehuru själv alldeles
ofilosofisk och böjd att skratta åt den
uppsaliensiska studentikosa satsen att »jaget
sätter icke-jaget, men icke-jaget kan icke
sitta, ty det är ändlöst», tror jag dock,
att både Kant och Fichte haft sin reella
betydelse för kulturen.
Harald Wieselgren beundrade
Strindberg vid hans första framträdande och
betraktades nog av honom som en hans
gynnare. Han satte Röda rummet högt,
men som den gentleman of the press han
var, tog han med fog mycket illa vid sig,
då Det nya riket utkom, ehuru han nog
där läste ord i militära frågan, vilka ej
mycket avveko från hans egen
uppfattning, då det t. ex. gällde exercisen eller
vad man kallade drillen. Strindberg säger
här: »Insågo vi det tomma i
sysselsättningen, funno vi humbugen, upptäckte vi,
att det hela var lärt på några timmar,
som yrkesmilitärerna begära år till.»
Knappast kan denna uppfattning av det
militära anses som realistisk. Det var
emellertid de lögnaktiga angreppen på kända och
oförvitliga personer som stötte Harald
Wieselgren, och även mycket annat av
samma fakticitet, som den store s. k.
lög-narfienden kom med i Det nya riket.
Årtionden efteråt, då Strindberg hade skrivit
mycket av högsta värde och även mycket
av samma sanningshalt som det mesta i
Det nya riket, yttrade Harald Wieselgren
till sin då Strindbergsentusiastiske unge
brorson: »Strindberg blir i huvudsak
skandalskrivare.»
Om tidningsmannens yrke tänkte
Harald Wieselgren högt, och det var ej han
utan en mera officiell person som yttrade:
»Det är ju tänkbart, att den där Viktor
Rydberg är skaplig nog, men egentligen
är han dock bara en sån där förbannad
slusk till murvel.»
Wieselgren var mycket stolt över att
han genom sin lärdom och sin klara form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
