Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om Fulheten. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Josephson
ädla drag. Botticellis vårgudinna svävar
över blomsterängen och den florstunna
klädningen står som ett brus kring hennes
späda gestalt. Rafaels madonna sitter
försjunken i det umbriska landskapet och i
sin egen översvinneliga renhet, och Venus
från Urbino ligger på sin bädd, omstrålad
av det tizianska ljuset, och väntar, att vi
skola beundra prakten av hennes lemmar.
Men plötsligt brytes stillheten av ett
våldsamt buller. Det är tre karlar, som
komma infarande i konsttemplet, smutsiga
och svettiga. De komma direkt från arbetet
och hava inte hunnit byta kläder. De rusa
bara på, obekymrade om madonnor och
gudinnor, de tränga sig fram, och de falla
på knä inför Kristusbarnet. Den ene av
dem har en bred negroid typ och valkiga
händer. Den andre är fårad, naggad och
sliten och har en grov vadmalströja kring
sin oformliga lekamen. Den tredje står
framåtlutad bakom de andra, med hackan
i den ena handen och med halmhatten i
den andra; han flämtar ännu efter
språngmarschen, hans mun står häpet vidöppen i
det orakade ansiktet, och han glor fånigt
och nyfiket på undret framför sig. De
äro nederländare, dessa tre, de hava haft
lång väg att tillryggalägga. Det är Hugo
van der Goes’ enkla herdar, som kommit
in bland den florentinska förnämiteten. De
hava kommit för att tiUbedja, men de
bringa själva ett budskap med sig. Till
den klassiska skönhetsvärlden bringa de
budskapet om fulheten.
Vi betrakta dem, och det är som hela
den värld, som omger oss, bleknar inför
deras brunbrända, knotiga ansikten. Allt
blir till drömbilder inför deras robusta
verklighet. Det är som själva
otympligheten i deras växt och drag förde dem
närmare till oss. Men det är något annat och
mer som fängslar oss. Det är själva
knäfallet i dessa styva kroppar, det är andakten
i dessa tunga osköna ansikten.
De hava många efterföljare, dessa neder-
ländare. De komma liksom dessa in i den
västerländska konstens aristokratiska hov
och ställa till spektakel. Det är ett hov
av gudar och hjältar, av kungar och
förnäma damer, som sitta, ligga eller stå i
sinnrika positioner. Alla utstråla höga
egenskaper, värdighet, styrka, behag. Men
plötsligt störas de i sina förehavanden av
folk, som inte tycks hava i denna konstens
värld att göra, käringar och gubbar i
paltor, arbetsfolk med plumpa rörelser och
grova missformade drag. Vi möta dem vid
Filip IV:s hov. Velasquez skildrade den
spanska adeln, högättad, självmedveten,
fylld av stolthet och grandezza. Men mitt
in bland den komma drinkarna, förfallna
bondgubbar, plirande i solskenet åt Backus’
gåvor. Vi träffa på dem vid 1800-talets
mitt i Frankrike, medan Delacroix i
blossande färg framtrollade sardanapalska
skönhetsriken och Couture uppförde väldiga
tablåer över romerska lustbarheter och
lastbarheter. Då komma Courbets grova
Stenknackare, brutala figurer, som knacka
hål på allt det formfulländade. Då
kommer Millets bondfolk, bland dem Mannen
med hackan, så hjälplöst utschasad efter
arbetet, att han tappar underkäken där
han står med utspärrade ben på
jordkokorna. Samtiden häpnade och citerade La
Bruyères ord om bönderna: »Man ser ute
på åkern ett slags vilda djur, såväl hanar
som honor, än svarta, än likbleka, än
brända av solen, bundna vid jorden, i
vilken de gräva och böka med
oövervinnelig envishet; de ha en sorts talröst, och när
de resa sig upp visa de en människas
ansikte, och de äro verkliga människor.» Vi
möta dem slutligen också i Sverige på
1880-talet. Julius Kronbergs lysande pensel
hade trollat fram ali denna världens
härlighet, och även den tillkommandes, i sina
jaktnymfer, änglar och harmonisköna
bibliska gestalter. Georg von Rosen hade
ställt upp sina mästerligt karakteriserade,
svenska bilder, höga ämnen i suverän regi-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
