Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om Fulheten. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Josephson
Natt. Teckning av Erik Olson.
sataniska följe. Den senare införde en
nyhet; han sammansatte sina djävlar såväl
av djurdelar som delar av mekaniska
föremål. En dylik figur, hopplockad av
splittrade stycken, hämtade från alla håll, kan
ibland te sig ganska modern — den kan
påminna om den syntetiska bildfantasi,
som surrealisterna prövat. Ifråga om
hänsynslöshet mot det så kallade naturliga har
ingen tid, inte ens våra dagars
experimentatorer, överträffat Bosch. Jag skall här icke
heller skildra alla, även senare tiders
hatbilder, där fienden framställs vederstygglig.
Materialet är rikt, och inte minst vår tid
har äran att hava ofantligt ökat detsamma.
Det gemensamma för alla dessa excesser i
ondska är, att de verka formupplösande;
ty det splittrade, det trasiga, det
oorganiska, själva formlösheten blir ett värde,
det negativas princip i bild. Men Boileau
har sagt: intet monstrum är så vidrigt,
att det inte i konstens bild kan te sig
skönt. Estetiken har mycket sysslat med
denna fulhetens skönhet och är överens om
att inräkna den under begreppet: det
sublima. Allt som är fruktansvärt, allt som
injagar skräck, är en källa till det sublima
intrycket. Låt oss höra, hur
1800-talseste-tiken exemplifierar denna företeelse.
»Krokodilen», säger den, »är ful genom sin
gestalt, vilken endast synes gjord för att
sammanfatta allt i det oerhörda svalget,
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
