Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Götaplatsen i Göteborg. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
att knytas så starka ideella intressen och
förhoppningar till detta konsternas torg i
handelns och sjöfartens stad att de drevo
fram tanken till förverkligande. Oaktat allt
som med orätt och med rätta kunde
invändas mot den. Med rätta, det skall gärna
medgivas, även av en som varit med att
från sin position och i sin saks intresse
kämpa för den, därför att den gav honom
den enda möjlighet han i det ögonblicket
kunde se till förverkligande av det mål han
måste sätta som en livsuppgift att realisera.
Ty rent stadsplanemässigt erbjöd
Götaplatsproblemet knappast ens något
tillfälle till en fullt tillfredsställande lösning.
Den magnifika Kungsportsavenyen hade
fått en gräns satt för sitt triumfatoriska
framtågande. Den bergiga terrängen sade
ifrån: hitintill och icke vidare. Icke som
aveny i alla fall. Det blev teoretiskt taget
nödvändigt att sätta stopp för
Kungsportsavenyen med en fond, en monumental
avslutning. Men denna fond vätte mot norr
och stängde av den granna paradgatan från
solen, grönskan och den fria rymden.
Riktigast hade det väl varit att låta avenyen
sluta icke med en Götaplats utan i en
Götapark, från vars nedre del med blommor och
fontäner, ramper liknande Valadiers vid
Piazza del Popolo skulle ha lett över i en
fri natur med klippor och grönska. Men nu
hade behovet att disponera tomter tjänliga
för förnäma villor låtit stadsplanen för
»Lorensbergsområdet» på höjden gå
händelserna i förväg. Hus och längor med en
osymmetrisk gruppering, föga ägnade till
fond i ett stort stadsperspektiv, hade tagit
krönet i besittning. Tanken på en Götapark
var förstörd, och man blev tvungen att
göra en Götaplats som avslutning på
Kungsportsavenyen. Framför mig på skrivbordet
ligger ett exemplar av »Göteborgs
Stadsfullmäktiges Handlingar 1920 n:r 391
Beredningsbetänkande med förslag till
ordnandet av Götaplatsen och området
närmast däromkring», en kvartsvolym om 92
sidor och 51 planscher. »Infandum regina
jubes renovare dolorem», låge det nära till
hands att utropa: »Förskona mig från att
upprepa allt detta vanskliga och
mödosamma!» Götaplatsfrågorna hade en
synnerlig förmåga att alstra hetta och irritation,
och stridens vågor gingo höga så snart de
blevo aktuella. Nu äro dock stridsyxorna
nedgrävda, och man ser från alla sidor
med lugn och jämnmod på detta tvisternas
torg. Götaplatsträtorna och det intresse
som göteborgarna visat dem äro dock
knappast något att skämmas över: det är
snarast hedersamt att i ett samhälle där det
praktiska sitter i högsätet och bör göra det
en rent estetisk fråga kan bli en vital
angelägenhet.
Det är med rätt egendomliga känslor den
som var med i diskussionen för snart två
decennier sedan bläddrar i det gamla
betänkandet. Bara tre, fyra lustrer ha gått,
och ändå te sig dessa tävlingar och projekt
som ett stycke historia. Det finnes ej ett
av förslagen som, om det blivit realiserat,
icke i detta nu skulle ha tett sig främmande
och lustigt tidsbetonat — såsom gårdagen
alltid gör för den dag som är. Man återser
emellertid med nöje några förslag som på
sin tid väckte intresse genom de originella
greppen men som av praktiska skäl ej
kunde läggas till grund för platsproblemets
lösande. Så t. ex. Karl Bergstens lyckliga
men dyrbara idé att ge Konstmuseet en
stor gård med en hög öppen kolonnad mot
platsen. Hans mening var att släppa fram
solljuset över torget. Eller Leverentz’ tanke
att icke lägga något museum som avslutning
av platsen i söder utan låta perspektiviskt
grupperade gavelhus, det ena efter det andra
klättra upp för berget. Den verkliga
striden kom att stå mellan förslaget »Forum
Artium», vars upphovsmän voro
arkitekterna Ragnar Hjorth och Ture Ryberg, och
förslaget »Ares», bakom vars signatur dolde
sig de fyra göteborgsarkitekterna Arvid
Bjerke, R. O. Svensson, Ernst Torulf och
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
