Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Götaplatsen i Göteborg. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Götaplatsen i Göteborg
Sigfrid Ericson. Det förra var hållet i ett
slags renässans med ett Kapitoliumtorn
över Konstmuseets mittaxel såsom
blickpunkt för avenyen och med magnifika
pal-ladianska loggior framför teater- och
konserthusfasaderna. Det senare hade en kärv
nyklassisk prägel med anknytning till den
göteborgska lokaltraditionen från C. W.
Carlbergs tid. »Forum
Artium»-arkitek-terna, som vunnit förstapris,
och»Ares»-kon-sortiet, som fått andra, anmodades inkomma
med nya förslag. Ur denna omtävling
utgingo göteborgsarkitekterna som segrare.
För sin fondbyggnad, Konstmuseet, hade
de i viss mån tillgodogjort sig det
Bergstenska uppslaget med ett loggiamotiv,
genom vilket solen tänktes flöda in över
platsen. Ifråga om den stadsplanemässiga
lösningen av problemet skilde sig »Forum
Artium» och »Ares» väsentligen därigenom
att det förra förslaget gestaltat torget
nedanför terrasserna som en kvadrat med
avtrubbade hörn i norr och att det senare
utbildat en plats med en betonad
längdaxel i norr—söder. Det blev göteborgarna
som avgingo med segern, i det att
bedömar-ne i den nämnda omtävlan Carl Möller,
Isak Gustaf Clason, L. I. Wahlman, Hans
Hedlund och Albert Lilienberg föreslogo
att det måtte uppdragas åt dem att
upprätta ett slutgiltigt förslag till platsens
ordnande. »Ares»-arkitekternas triumfvagn
hade emellertid en ganska gropig och
sten-beströdd väg att köra. Och bakpå den
viskade författaren till ett arkitektspex de
tänkvärda orden: »att säga Götaplats och
tuli-panaros det går väl an». Prisdomarna själva
hade i sina slutord givit uttryck för
befogade farhågor för platsens framtida
gestaltande: »I detta fall synes det oss dock
föreligga större fara för splittring. Först och
främst därigenom att var och en av de skilda
byggnadernas uppförande tyckes komma
att handhavas av från varandra fristående
nämnder, utan någon annan gemensam
sammanhållande kraft än stadsfullmäktige.
Vidare torde byggnaderna icke komma att
uppföras samtidigt, utan möjligen utsättas
för inflytande av nya smakriktningar.
Slutligen äro byggnaderna av så olika natur
att det till och med visat sig svårt för samma
förslagsställare att ge dem samma
arkitektoniska kynne.» Det kunde redan då denna
profetia utsädes förutses att den skulle
komma att gå i fullbordan, däremot kanske
icke att det under de år som kommo att
förflyta mellan yttrandets datering, maj 1918,
och Konserthusets invigning, oktober 1935,
skulle inträffa en så radikal omgestaltning
av arkitekturens syften och uttrycksmedel
som ligger i den moderna »funktionalistiska»
byggnadskonstens genombrott.
Alltnog, »Ares»-förslaget lades till grund
för det utformande av Götaplatsen i
verkligheten som nu tog sin början och vars
första etapp kunde uppvisas vid Göteborgs
Jubileumsutställning 1923. Det blev
emellertid ej hela den ursprungliga kvartetten
som skulle ge sig i kast med de praktiska
uppgifterna, utan endast »duon» Arvid
Bjerke—Sigfrid Ericson, som samtidigt tog
på sina skuldror uppdraget att skapa den
arkitektoniska ramen kring den nämnda
utställningen. Det hade blivit en kär tanke
för många av de ledande i Göteborg att
denna skulle avsätta ett varaktigt resultat
i en monumental plats omgiven av stolta
byggnader, som stodo kvar då
utställningsarkitekturens féslott efter några månader
jämnades med jorden. De byggnader som
det fanns möjligheter att hinna fullborda
till jubileumssommaren och att låta ingå i
utställningskomplexet voro Konstmuseet
och byggnaden för tillfälliga utställningar,.
Konsthallen —• en ersättningsbyggnad för
det gamla Valand som befunnits föråldrat
och avyttrats för att tjäna andra ändamål.
Och själva torget kunde och skulle anläggas,
av staden själv på gatuarbetenas konto..
Sprängskotten började eka i bergknallarna,
träd fälldes, marken dränerades och
späckades med ledningar. Carl Milles fick en
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
