Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Otto Rydbecks museer. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ o h"n ny *R o o s v a l
Otto Rydbeck.
samlingar i en rätt blygsam lokal i
universitetshusets källarvåning. I detta
underjordiska tillhåll, som redan bar namnet »Lunds
Universitets Historiska Museum», ingick
delvis universitetets »Konst- och
Kuriosa-kabinett», stiftat 1735, vars naturhistoriska
avdelning hade söndrats ut 1805. Till
kabinettet hade vid 1800-talets början
professorerna Sjöborg och Anders Jahan
Retzius lämnat egna samlingar. Den största
insatsen under 1800-talet torde ha gjorts
av N. G. Bruzelius och senare av Sven
Söderberg, vilken såsom docent i
»nordisk språk- och fornforskning» blev
föreståndare för det lilla museet 1888.
Söderberg, som erhöll professorstitel det år han
dog, 1901, fick då den unge Rydbeck som
efterträdare med titeln »e. o. amanuens». År
1904 fick han sin doktorsring och samtidigt
det ordinarie föreståndareskapet för museet.
Då hade hans eget i stor skala lagda
arbete för samlingarnas expansion redan
visat resultat, särskilt på det medeltida
området. Källaren räckte icke mer, 1910
flyttade museet till bottenvåningen i Lunda-
gård, förr bibliotek, 1918 till sitt nuvarande
hus, förutvarande biskopsresidens. I dess
jämförelsevis små salar har Rydbeck
lyckats att efter vissa byggnadsändringar
skapa ett gott hem för de allt mer växande
præhistoriska föremålen, ofta resultat av
egna utgrävningar, samt för de mestadels
trasiga och misshandlade kyrkliga
konstverken från medeltid och barock.
Museet har vuxit upp med föremålens
vård och vetenskapens främjande som
huvudsyfte. För allmänheten är det föga
känt. Det är skada, att ett på verkligt goda
konstverk så rikt museum icke är mera
besökt av konstälskare. Vi ha anledning att
särskilt betona den konsthistoriska
avdelningens kvaliteter (märk bilderna sid. 67, 72,
74). De förhistoriska samlingarnas standard
är bland sakkunnige tillräckligt omvittnad.
Men de ur rent konstnärlig synpunkt
glänsande avdelningarna för kyrklig konst böra
med synnerlig uppmärksamhet betraktas.
Med ali vördnad för de kulturhistoriskt
betonade förkristna avdelningarna (bild sid.
67) gå vi alltså förbi dem och deras salar
i nedra botten samt en trappa upp och
vända oss direkt till medeltiden.
De skånska kyrkorna byggdes i stor
utsträckning stora och praktfulla under
1100-talet, med yttre och inre stenskulptur, med
muralmålningar, med kors och ljusstakar av
brons. Dessa kyrkor voro i sina former som
barn av domkyrkan. Dåraktiga
nybyggnader ha fördärvat det mesta av denna
ädla romanska arkitektur, men här och var
har det lyckats Rydbeck att tillvarataga
värdefulla rester och bereda dem en
tryggad existens i sitt museum. Sålunda har
han där kunnat bygga in rekonstruerade
portaler med tympanonreliefer och
vakt-lejon, lombardiska former i skånsk
omplantering. Hans forskning har gått hand i
hand med det museala arbetet.
Arkitektskulptörerna, en Stenmästare Mårten, en
Majestatis, en Karl Stenmästare, ha åter
stigit fram som levande. Dopfuntarna fullstän-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
