Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Dansen kring Järnkalven. Slitningar och omslag inom aktuell sovjetrysk filosofi. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dansen kring Järnkalven
Slitningar och omslag inom aktuell sovjetrysk filosofi
Av Alf Nyman
JILILL MAN med ett par penndrag
antyda den ryska bolsjevismens officiella
världsåskådning, kan detta ske på tvenne vägar.
Dels låter den framställa sig som ett slags
svart, avkristnad Hegelianism — och en
bottensats av Hegelska tankar finner man
under alla omständigheter på djupet av
denna förryskade, av V. J. Lenin
omstuvade marxism, som f. n. sitter i högsätet i
Sovjetriket. Dels ter den sig därjämte som
en materialism, fast av ett dådlystnare,
dristigare kynne än den vanliga mekanistiska
materialismen och med lika överraskande
som motsägelsefulla skiftningar mot vissa
spiritualistiska och djärvt indeterministiska,
på viljefriheten fotade åskådningssätt.
Båda signalementen äro bristfälliga. Men de
få rätta och fullständiga varandra inbördes.
I den framställning tvenne så
välunderrättade ryska tänkareemigranter som P.
Vostokov och Nicolai Berdjaev givit oss av
denna förstatligade ryska filosofi, finner man
i varje fall hållpunkter för dem bägge. Och
redan en flyktig eftersyn torde övertyga om,
att det är ganska mycket av Hegels tankar
som alltjämt levande dölja sig under den
svartraggiga materialistiska fällen. »Logisk
blir för leninisterna historien; en oavvändbar
logik uppenbarar sig också i klasskampen»,
intygar sålunda å sin sida Berdjaev. Detta
är Hegel upp i dagen, liksom det är Marx.
Samtidigt framstår likvisst, som hos den
senare, materien som tillvarons kärna.
Emellertid är det alis icke stoffet, sådant vår tids
förfinade elektronlära, kvantteori och
relati-vitetsfysik tänker sig det, ty allt detta
vrä-kes över bord som »borgerligt reaktionära»
föreställningssätt. Det materiella underlag,
bolsjevismens filosofi försvurit sig till, är tvärtom
fattat på de föråldrade fysikaliska teoriernas
vis; det är materien för styvt ett sjuttiotal
år sedan, solid och rättfram och sådan syn
och känsel visa oss den. Mot den modärna
mikrofysiken ställes sålunda i folkkommissa-
riernas Ryssland styvnackat och
klassmedvetet »proletariatets fysik», d. v. s. V. J.
Lenins fysikaliska åsikter. — Detta är
åtminstone en auktoritetstro av det mera
roande slaget. Må man till jämförelse blott
tänka sig en officiell svensk partimening, som
vid vite enligt lag hävdade Z. Höglunds eller
excellensen P. Albin Hanssons fysikaliska
funderingar gentemot Nobelpristagaren Manne
Siegbahns och prof. The Svedbergs
forskningsresultat. Det vore ett stycke komik i
världsformat.
Men icke heller denna äldre materiefysiks
inneboende filosofiska konsekvenser
utdragas och respekteras. Lenins materialism är
väl att märka »dialektisk» — i Marx’ och
Hegels mening. Dess stoff är laddat med
förnuft och liv. Detta gör motsägelsen ännu
mera skärande. Därför uttalar också en
idealistisk kritiker som Berdjaev om de
ortodoxa sovjettänkarna: »De mena sig vara
materialister; i själva verket har likväl
deras materialism blivit en fras och ett tomt
slagord; de hylla en förklädd och utsiktslös
’idealism’ och bekänna sig till en mörk
spiri-tualism, vilken utrustar materien med
förnuftiga, andliga, gudomliga egenskaper och
förvandlar den till en den Helige Andes
vedersakare.»
Redan härav förstår man, att den nya ryska
tankens ägg hör till de logiskt spräckligare
samt att dess skal är till ytterlighet skört.
Därur kan framkomma såväl en basilisk
som en örn, såväl en jordkrypande naturalism
som en himlastormande spiritualistisk
aktivism eller »titanism». Och denna märkliga
inre tvetydighet röjer sig ej minst i den
dialektiska materialismens inställning till vissa
tävlande tankeriktningar i tiden. Det är om
dessa brytningar denna översikt vill tala.
i.
I själva verket föra »generallinjens»
filosofer en närkamp på trenne fronter: mot den
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
