Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Dansen kring Järnkalven. Slitningar och omslag inom aktuell sovjetrysk filosofi. Av Alf Nyman
- Pilen och sången. Efter Longfellow. Översatt av Kjell Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dansen kring J är n k alv en
slutliga bannlysning genom Stalin och
Cell-Byråns resolution av den 29 december 1930,
har Vostokov i »Le Monde Slave»,
november-decemberhäftena 1932, givit en livlig och
intresseväckande framställning.
Även hos Berdjaev erfar man åtskilligt i
ämnet. Man får sålunda bekräftat, att denna
heresi ådragit sig sovjetfilosofernas synnerliga
misshag genom att överskära navelsträngen
mellan spekulation och klasskamp. Vidare
har dess alltför abstrakta och spetsfundiga
dialektik förlorat allt sammanhang med det
praktiska socialistiska skapandet. Dess
inställning befinnes vara alltför »akademisk»
för att passa i en proletärt styrd ståt. Den
silar mygg. Den står vidare oroväckande
likgiltig inför den ateistiska propagandan
och är över huvud taget för ljum och för
litet revolutionär för att kunna göra det
kämpande proletariatet några tjänster.
*
Som den röda tråden genom denna åt
motsatta håll spjärnande kritik löper sålunda
handlingskravet, aktivitetskulten, ropet på
initiativ och planmässigt revolutionära
insatser — på allt som är naturalismen och
»samotiok»-dogmen så motsatt som möjligt.
Men därmed upprives nödvändighetsläran,
mekanismen och materialismen i sin rot.
Till dessa tre samstämmiga svarta
tankemotiv träder oförmedlat frihetsmotivets vita.
Det ger en slitande disharmoni. Och det
kan tänkas, att denna inre motsägelse en
gång kommer att tvinga »generallinjens»
tve-hövdade filosofi dit den själv icke vill och
till det den för närvarande sist av allt skulle
bekväma sig: nämligen till det öppna
erkännandet av andens och idéns makter som
det djupast drivande i historien.
Men detta vore att å andra sidan bjuda
Marx och den s. k. materialistiska
historieuppfattningen farväl. Det vore också att skilja
sig vid V. J. Lenin och hans oklara
»dialektiska» materialism. Det vore helt enkelt att
avblåsa den officiella dansen kring
Järnkalven och att ånyo vända ögonen mot de
idealismens och humanismens gudabilder,
som den röda revolutionens bildstormare i
proletariatets namn vräkt ned och trampnt
under hälarna.
PILEN OCH SÅNGEN
Efter LONGFELLOW
Jag sköt en vingad pil mot skyn,
den föll till jord långt ur min syn.
Så snabbt den flög, att ögats blick
ej vid dess flykt ett fäste fick.
Jag sjöng en längtans sång mot skyn,
den föll till jord långt ur min syn,
ty vem har ögon skarpa nog
att följa sång, som fjärran drog.
Långt efter fann jag i en ek
den pil, jag sände ut på lek.
Och sången mötte jag igen
en dag i hjärtat hos en vän.
KJELL ADLER.
7 —Ord, och Bild, 45 :e årg.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1936/0121.html
