Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
veke och verklighetsfrämmande lärde, som
blir en förnöjsam kroppsarbetare i
samförstånd med naturen under uppsikt av en
sagolikt stark och god, nykter och sederen
master-kolare och som omsider förenas med den väna
vallflicka vars sång blandats med hans och
fåglarnas i storskogen. Pseudonymen Samuel
Henriksson varierar i tre berättelser —
förlagda till medeltidens och reformationens
Finland — motivet om den jordiska älskogens
övergång i och kamp mot den himmelska
kärleken. I pseudosagan om riddar Ulf Ulfsson
Röd och hans kära och i historien om
prästhustrun Kadrins anfäktelser och kärlekslycka
jagas stämningen upp till fraggande hysteri
med grova spökmystiska medel; den tredje
berättelsen, »Den himmelsblåa väven», rör sig
i en borgerlig miljö närmare människolivets
normalplan och har ansatser till konkret
människoskildring. Det stående temat är
genom hela boken uppfattat och genomfört icke
utan intensitet. Förmodligen skulle en
energisk och fantasifull berättarbegåvning
framträda, om berättelserna översattes till svenska
från den arkaistiska rotvälska, som nu döljer
alla stilens livsyttringar under tjocka lag av
förfalskad patinering.
Några tidigare bekanta författare ha
visserligen också ansett sig böra anmäla sitt
avståndstagande från 1920-talets kulturtyp och
livsvärderingstendenser: påtagligast är denna
reaktion hos Elswig Thunberg och Tora
Nordström-Bonnier. Elswig Thunbergs lilla
roman om två sexual romantiska skribenters
omvändelse med visa pappors hjälp och
förening i ett högst borgerligt äktenskap blev ett
värre kritikfiasko än den tunna och ofärdiga
boken kanske ändå förtjänt. Det finns i den
ansatser till en familjeroman av
författarinnans vanliga sort, som kunde blivit ganska
lyckad, om den fått växa till i fred och bli
färdig. Kapitlen om Rina Bergs förflutna verka
som en synopsis till en sådan roman; och
bokens enda fullt levande figur, hjältinnans
slamsiga och vitala syster Iris, hör hemma i
ett sådant sammanhang. Men författarinnan
har haft den olyckliga ambitionen att göra
en litterärpolitisk satir, vartill hon saknar
både handlag, humör och — av boken att
döma — sakkunskap. Den författarvärld, som
Rina Berg och Eskil Vallé röra sig i, är ytterst
overklig; och den utförligt refererade sagan om
prinsessan Ellinor, där Eskil och Rina
förklaras få utlopp för sin äkta inspiration, ger
endast besked om vad Elswig Thunberg ab-
solut inte duger till att skriva. I bjärt motsats
till denna naiva polemik står Tora
Nordström-Bonniers smidiga anpassning efter vad hon
tydligen fattat som den aktuella
tidsströmningen. SaraNordanå, hjältinnan i»Juninatten»
av 1933, kar fått en biroll som de onda
makternas representant i romanen av 1935. Den
drivna och journalistiskt effektfulla
berättarteknik, som förra gången användes till att
épater les bourgeois, gör nu tjänst i en ivrig
hyllning åt sådant som karaktärsstyrka,
offervilja, traditionstrohet, militära anfäders
förpliktande hederskodex — allt koncentrerat
i en handling av omänsklig och dessutom
meningslös självuppoffring, genom vilken
hjältinnan förmenas följa sina för en god
herrgårdssvenska och officersdotter oeftergivliga
krav på »vanlig anständighet». — En mer
allmänt hållen uppgörelse med gårdagens
tidsanda åsyftas av Gösta Blomberg i hans nya
roman, som tydligen med ett krafttag av
litterär ambition vill lyfta hans författarskap
ovanför hans tidigare rätt billiga
romantillverkning om stockholmska halvherrar och
trekvartsdamer i olika affärsbranscher. F. d.
flanördiktaren Arne Silverlöf — som gärna
breder ut sin litterära bildning i utförliga
meditationer över tidsproblemen — lyckas
småningom i kraft av sin borgerligt humana
personlighetskultur leda även fabrikör Johan
Pernell och hans patentmedicinfirma
innanför gränserna av det moraliskt och hygieniskt
tillåtna. Den andelösa moderniteten och det
febrila jagandet efter vind representeras av
firmans hypernervöse och skränige
reklamchef. Historiens yttre accessoarer äro
iakttagna med god reporterblick; men historien
själv är fabriksgjord, och Arne Silverlöf s
prestationer äro hela vägen otroliga; satiren rör
sig med mycket enkla karikatyrer, och förf.
bryter själv udden av den, när det avslöjas
att reklamchefen Björkmans excesser och
sammanbrott vållats av förstadierna till en
för hans mänskliga egenart fullkomligt
ovidkommande paralysie générale.
Märkligt är, att kritiken av den livsform,
som i litteraturen brukar symboliseras av
funktionalistiska rumsinredningar, även hos en
författare som Sigfrid Siwertz blivit så ytlig och
schablonmässig. Hans tidskritiska novell
»Prinsessan av rutinen» har själv knappast blivit
annat än rutinarbete; läsaren har svårt för
att icke revoltera mot den kallblodiga
moraliska avrättningen av fröken Gull Berg: det
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
