Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vad fann Sven Hedin? Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad fann Sven Hedin?
Fot. Ambolt.
Ett läger i T i en - sh an bergen på 5 ooo ms h ö j d.
av ett mycket allvarligt gallstensanfall, och
han lyckades ej blott att få Hedin på fötter
igen utan kunde som en god
expeditionsmamma mitt i den bitande vinterkölden
skapa en stämning av svensk jul åt
nödlägret vid Sebistei.
Ett annat kritiskt tillfälle, då Hummels
säkra läkekonst väsentligt bidrog till att
rädda expeditionen, kom under den kusliga
tid, som Hedin skildrat i Stora Hästens
flykt. Hedin låg då med sin expedition i
Korla, medan de slagna spillrorna av Ma
Chung-yins armé strömmade förbi. Sårade
tungansoldater kommo dagligen till
Hummel, som opererade och förband dagen i
ända medan hans rykte spreds vida. Till
sist fördes en av Stora Hästens generaler
illa skadskjuten till den svenske doktorn,
och den lyckade kur, som Hummel nu
utförde, gjorde säkert rätt mycket till att
stämma den fruktade storgeneralen
välvillig mot de hårt ansatta svenskarna.
Men David Hummels insats för
expeditionen sträcker sig vida utanför läkarens
kall. En stor del av framgången i hans
vetenskapliga gärning bottnar i hans sega
uthållighet, villighet att göra nytta på alla
sätt och ej minst i hans allsidiga händighet.
Men det måste också sägas, att han för
sina arbetsuppgifter mötte sällsynt
tacksamma geografiska förutsättningar.
Jordens förnämsta högland, Tibet, med
Kun-lun-bergen i norr och Himalaya i söder,
höjer sig som en glest befolkad ö,
kring-spolad av jordens väldigaste människohav.
Hälften av vår planets befolkning har under
årtusenden svallat i våldsam böljegång
kring dessa öde kuster, i vilkas ensliga
sidodalar små förkomna folkspillror strandat och
blivit liggande. Ingen annan del av
jordytan torde kunna bjuda på ett sådant
myller av uråldriga folk som de kinesiska
provinserna Yünnan, Szechuan, Kansu och
Sinkiang. Och det var i norra delen av
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
