Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vad fann Sven Hedin? Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. G. Andersson
Fot. Hörner.
Från »skogen» vid Etsingol.
denna folkhavets strand, som Hummel och
löjtnant Haslund gjorde sina
antropologiska mätningar, vilka nu hålla på att
bearbetas av professor P. H. Stevenson i
Peiping. Att dessa betydelsefulla
undersökningar ej fingo större omfattning än cirka
300 mätningar, berodde på den hänsyn,
som måste tagas till den ytterst labila
politiska situationen och befolkningens
aversion mot dessa för dem obegripliga
undersökningar.
Men det är ej blott på antropologiens
fält som denna randzon mot Tibet
erbjuder ett speciellt intresse. Faunan och floran
förete just här drag, som ge lösningen till
stora biogeografiska gåtor. Den flitige och
allsidigt intresserade Hummel gjorde på
lediga stunder biologiska samlingar av alla
slag, och dessutom företog han en resa till
sydvästra Kansu, speciellt för att samla
etnografika samt biologiskt material.
Särskilt hans insektsamling är mycket
betydande, och under professor Sjöstedts
ledning har från detta material beskrivits mer
än 400 nya arter och former.
De östra gränstrakterna av det tibetanska
höglandet ha länge varit ett eldorado för
botanister, och män sådana som Wilson,
Kingdon Ward samt svensken Harry Smith
ha därifrån hemfört botaniska skatter, som
förvånat den vetenskapliga världen.
Hummels botaniska arbetsfält låg något längre
norrut på samma stora topografiska
gränslinje. Andra expeditionsmedlemmar gjorde
också betydande botaniska insamlingar,
sålunda Bohlin från Nanshan och Ambolt
från Kunlun. Den senare tillkommer t.o.m.
förtjänsten att på 6 000 m. höjd ha gjort
rekordfyndet av jordens högst växande
fanerogam.
När doktor Birger Bohlin anslöt sig
till Hedinexpeditionen, var han redan väl
förtrogen med det högre djurliv, som under
tertiär- och kvartärtiden strövade kring på
Öst- och Centralasiens stepper. Han hade
nämligen som lärjunge och medarbetare
till professor Wiman i Uppsala beskrivit
stora delar av det väldiga material av
fossila däggdjur och dinosaurier, som i Kina
insamlats genom den s. k. Kinakommitténs
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
