Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vad fann Sven Hedin? Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. G. Andersson
Mongoliska silversaker.
Gösta Montell, som i och med detta
överflyttade först till Peiping, Jehol och
Etsin-gol samt sedermera till Stockholm. Man
uttrycker sig försiktigt, om man säger, att
Montell skiljde sig från sin uppgift på ett
glänsande sätt. Vårt etnografiska museum,
som, förutom den betydande Wulffska
samlingen, just icke ägde stort mer från Kina
än några smärre missionärssamlingar, har
nu genom Hedinexpeditionens enorma och
praktfulla bidrag ryckt upp till att besitta
en av de förnämsta etnografiska
Kinasamlingarna i Europa. Den enda avdelningen
av det nya etnografiska museet, som hit-
tills står färdig att mottaga sin publik, är
ju den östasiatiska, och det är säkerligen
ej någon överdrift, om vi säga, att
tillkomsten av denna magnifika utställning
möjliggjorts väsentligen av tre män: Sven
Hedin, Vincent Bendix och Gösta Montell.
Ett synnerligen lyckligt grepp var att
Montell ej begränsade sin samlarverksamhet till
den lamaistiska ikonografien utan också i
stor utsträckning anskaffade rika sviter av
profanetnografi. Särskilt är jag personligen
intresserad av samlingen av mongoliska
silversaker, säkerligen en av de främsta i
världen. Denna samling kommer en gång
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
